Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

ort ond blod” 1 samt om förhållanden senare att ”även gubben som högg ved och gjorde
små vedklabbar i ett dragigt lider var en som ständigt lät sig koppas” 2 samt att ”äldre karlfolk
mera, men även kvinnor i någon mån” 3 eller vidare om förhållandena fr.o.m. slutet av
1800-talet fram till 1940-talet att ”många män liksom även kvinnor speciellt medelålders
och även äldre som bara hade värk och smärtor i sina lemmar lät sig ofta koppas” 4 samt
att ”kopperskan använde sig männen mera av, de som utförde tungt arbete varvid kroppen
krånglade liksom även medelålders kvinnor som också var tvungna att utföra tungt
arbete” 5 samt slutligen som en kopperska säger att ”ja det var bådadera nog koppade sig
karlarna också av den där äldre sorten ... men nog var det mest kvinnor”. 6
Ser vi alltså närmare på uppgifterna om männen, så som utnyttjare av kopperskans
vårdmetod kan vi alltså konstatera att det som vanligen sägs är att såväl kvinnor som män
i medelåldern och äldre har låtit sig koppas. Men när det gäller männen så får man det
intrycket att det var speciellt sådana gubbar som har utfört olika slag av tungt kroppsarbete
att det endast har varit i sådana fall det värkte och de kände på sig att de var i behov
av att bli av med den onda bloden i kroppen och som just därför blev tvungna att anlita
kopperskan.
3.3.3 Barn och ungdomar koppade sig mot tandvärk
Beträffande de olika ålderskategorierna av dem som har utnyttjat vårdmetoden så har
barn och ungdom för det mesta inte har låtit sig koppas annat än i undantagsfall.
Vad beträffar uppgifterna i materialet, vilket till största delen har tillkommit på senare tid
så talas det om barn upp till 15 års ålder samt om ungdomar i 20 års ålder, vilka alltså inte
annat än i speciella fall använt sig av koppning. Alltså om människor vilka knappast ens
haft behov av att låta sig koppas annat än kanske i yttersta nödfall. Det tycks först ha varit
när man närmade sig 30 års åldern som det började bli mera aktuellt med att uppsöka
kopperskan.
Men det har även förekommit undantag i fråga om uppgifterna om koppning av barn
och ungdom och man kan konstatera att dessa i stor utsträckning stämmer överens med
varandra, och att det var när barnen, men främst ungdomarna led av tandvärk, som man
som ett slags sista utväg för att bota tandvärken uppsökte kopperskan.
Beträffande koppningen av barn och ungdom mot tandvärk konstateras det bl.a. att
”en gång när jag var en liten flicka på något över tio år och när mina tänder var sjuka så
koppade Alina Pylkkö som bodde i grannskapet mig” 7 eller att ”många unga lät sig förr
koppas speciellt om tanden värkte ordentligt ... ” 8 samt vidare att ”nog var det några yngre
som koppade sig då och då för tandvärk” 9 och slutligen som en kopperska säger ”att de
1 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 151, s. 27. Nivala. 1972.
2 SKS KRA. Jokela, J.V. PK 43:7846. 1938. Brahestad.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 48, s. 13. Orimattila & Koski Th.l. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 270, s. 17. Idensalmi & Lapinlax. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 370, s. 17. Heinjoki. 1972.
6 EI 1977:1. Strandberg, H., s. 37. 1977. Korsnäs.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 32, s. 47. Lehtimäki & Alajärvi.1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 270, s. 21. Idensalmi & Lapinlax. 1972.
9 EI 1976:1. Strandberg, H., s. 55. 1976. Korsnäs.
128