Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

togs bort en andra gång, då hackade man ytterligare sår ... efter den andra hackningen
kom det märkbart med blod då hornet togs bort för att rengöras”. 1
Men även i uppteckningar av långt senare datum berättas det om hur kopperskan har
plockat bort hornen allt efter som dessa fyllts med blod, det heter t.ex. att ”de där hornen
placerades samtidigt på många ställen och då hornen fylldes med blod togs hornen bort” 2
eller att ”till slut lösgjordes hornen, de släppte lätt eftersom den nedre delen var full av
levrad blod så höll inte adhesionskraften mera fast det” 3 samt slutligen att ”hornet sög sig
fast vid huden och in i hornet sögs blod ur såren, efter omkr. fem minuter lösgjorde kopperskan
hornen och bloden föll i vattenstävan som fanns nedanför”. 4
I samband med att kopperskan för hand plockade bort de blodfyllda kopphornen ett i
sänder, för att tömma ut den levrade bloden i ett för ändamålet avsett kärl, brukade hon
snabbt skölja hornen med vatten innan hon igen drog fast dem på samma ställe av kroppen
ovanpå såren ur vilka det fortfarande sipprade ut blod. Det sägs t.ex. att ”när hornen
blev fyllda med blod tömdes de och sköljdes rena och sedan på samma ställe på nytt en
fyra, fem gånger fylldes hornet med blod” 5 eller att ”sedan då hornen var ’fyllda’ med blod
rengjordes de emellanåt på blod och placerades (drogs) på nytt fast” 6 eller slutligen att
”hornen sögs fast på plats igen och efter en stund var det fullt med blod, hornet tömdes
och tvättades väl och placerades på nytt ovanpå såren”. 7
Samtidigt som hon rengjorde de bortplockade kopphornen passade hon även på att
skölja de upphackade såren med ljumt eller varmt vatten innan hon på nytt drog fast
hornen. Och om hur det här gick till redan på 1910- och 1920-talen berättas det t.ex. att
”hon hackade hål innanför cirklarna, sög hornet på plats och bloden började komma och
emellanåt tömde hon hornet och satte det på plats igen och allt emellan göt hon varmt
vatten på huden det här fortsatte tills blodflödet upphörde” 8 eller som det om förhållandena
senare sägs att ”sedan sög kopperskan fast hornen på samma ställen emellanåt togs
hornen bort och kopperskan förundrade sig över blodens koagulation och sög fast dem
på plats på nytt och emellanåt göt hon med varmt vatten” 9 samt slutligen att ”i hornet sögs
det blod och då det fylldes togs hornet bort och bron sköljdes med vatten ...” 10
Hornen lossnade och föll ner på bastugolvet varvid bloden rann ur dem. Och
man kan helt enkelt säga att om kopperskan hade det jobbigt med att sköta hornen då
dessa fylldes med blod i sådan takt att hon faktiskt hann med att för hand plocka bort dem
ett och ett, för att tömma dem på blod, så sju falt värre hade hon nog det, då hon måste
sköta det hela även i de fall då hornen fylldes så snabbt att de, fulla eller rentav endast till
hälften fyllda, släppte greppet och började falla bort av sig själva. För det framgår att det
1 SKS KRA. Tienari, Matti. E 155:288–293. 1938. Kuusamo.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 114, s. 14. Puolango. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 275, s. 6. Pielavesi. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 323, s. 3. Sääksmäki. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 202, s. 4. Mola. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 258, s. 21. Alahärmä. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 329, s. 21. Jakobstad. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 199, s. 16. Sakkola. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 174, s. 10. Haukivuori. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 66, s. V. Pälkäne. 1972.
221