Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Bild 14. Koppningen har i vårt land i regel utförts i en rökbastu som på senare tider har kallats
för ”forna tiders hälsocentral”. Bäst utfördes koppningen just i en väleldad rökbastu med tillgång
till varmt vatten och som dessutom, tack vare röken var i det närmaste steril. Vidare bidrog
det faktum att det fanns en rökbastu på nästan varenda gård till att man lätt hade tillgång till en
ändamålsenlig koppningslokal. Här ses en rökbastu från Övertorneå. Museiverkets Etnografiska
bildarkiv 3227:116, foto Sirkka Tolonen 1957.
bastun” 1 I stort sett samma sak konstateras det även i uppteckningarna av yngre datum i
vilka det om en kopperska t.ex. sägs att ”också hon koppade bäst i bastun på grund av att
där var varmt och man kunde tvätta efter det att man slutat koppa” 2 eller vidare att ”koppningen
sker i bastun, först värmer sig patienten där så att bloden avlägsnar sig bättre”. 3
Just denna positiva inverkan som värmen i bastun hade i samband med koppningen,
hade man sedan långt tillbaka kommit underfund med. Och i uppteckningarna tar det sig
uttryck i form av påståenden sådana som att ”även bloden var i värme bättre i rörelse” 4
eller att ”koppningen försiggick ju alltid i bastun för att bloden skulle stiga upp till ytan” 5
samt ”att i bastun så var det nog som bloden kom bäst den var tunnast då den var varm”. 6
Man hade således upptäckt att det var värmen i bastun som bidrog till att öka den perifera
1 SKS KRA. Arponen, Aino. E 114, s. 7–8. 1934. Vuoksenranta.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 291, s. 29. Töysä. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 143. s. 9. Terijoki & Nykyrka Vi. l. 1972.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 335, s. 8. Sammatti. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 253, s. 27. Kärkölä, Karkku & Kanneljärvi. 1972.
6 EI 1976:1. Strandberg, H., s. 16. 1976. Korsnäs.
121