Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

deras menstruation, mot svinkoppor, klåda, skabb, förmörkad syn, svindel, epilepsi och
mot ischias.
Harpestræng konstaterar att man skulle placera blodkoppar litet ovanom knäet mot
böld inuti knäet och mot blemmor och skorv däromkring.
Däremot så nämner Ryff inte blodkoppar på knäet.
Och Smid talar om knäna i samband med låren.
Men Haartman talar inte alls om koppning invid knäna.
Medan speciellt knäna omtalas i det arkivaliska materialet från vårt land. Det berättas
bl.a. att kopphornen har dragits fast invid knäna mot sjuka, värkande eller tunga fötter
eller ben samt mot sjuka sidor eller sjuk rygg. Men även mot tandvärk har man dragit fast
horn invid knäna.
Slutligen nämner Avicenna att blodkoppar placerade invid fotknölen är bra mot förhindrad
menstruation, värk i höfterna och podager.
I Vaticanus latinus-manuskriptet nämns det speciellt uppristning eller blodkoppar invid
fotknölarna mot uppsvullna fötter, mot sprickbildningar på fötterna och hälarna, liksom
även mot glödande fötter.
Harpestræng talar om att man drog fast blodkoppar en handsbredd ovanom hälen mot
mörk syn och mot många slag av ögonvärk, dessförinnan skall fötterna sättas i varmt vatten
upp till knäna.
Medan Ryff konstaterar att en blodkopp placerad under fotknölen på foten kan jämföras
med åderlåtningens inverkan. Blodkoppen under fotknölen reducerar kvinnornas
tillbördliga rening eller stillar det som blivit överflödigt, men det lindrar även smärtor av
gikt och värk i höften.
Och Smid säger att blodkoppar satta på fötterna befrämjar kvinnornas menstruation
och att de också är bra mot värk i länderna och mot bölder i njurarna liksom även mot
huvudvärk.
Haartman talar inte om koppning på fötterna.
När det gäller koppning på fötterna omtalas det i det arkivaliska materialet att man
har dragit fast små kopphorn vid fotknölarna, anklarna, ovanpå fötterna invid tårna samt
undertill på fotsulan eller fotvalvet men också på trampdynan. Och vidare att man då
har dragit fast kopphorn på fötterna mot trötta eller tunga fötter, om fötterna var sjuka,
värkte och om de var kalla eller om man hade ond blod i dem, mot fotsvett liksom även
om man led av skavning mellan tårna. I enstaka fall har man också koppat på fötterna mot
värkande tänder och sjuka sidor.
6.3 Våra kopperskor och deras kunskaper
6.3.1 Kopierade anvisningar ingick i läkar- och husläkarböcker
Det faktum att de ovan anförda uppgifterna enligt koppningsanvisningarna i läkarböckerna
av olika ålder i mångt och mycket stämmer överens med varandra, är väl i och för sig
305