Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

lod som omedelbart började sippra ur såren ju rann neråt och täckte därvidlag den yta
som därefter skulle hackas upp. 1
Antalet upphackade sår per kopphorn som man för hand hackade upp är i regel
också något som det talas om. Och beträffande det upphackade antalet sår under den
första omgången kan man konstatera att det i uppteckningarna nämnda antalet sår per
kopphorn kan i grova drag indelas i tre olika grupper.
Den första och den minsta gruppen i fråga om antalet belägg, är den som omfattar de
belägg vilka nämner att man hackade upp endast en 3–4 högst 5 sår per kopphorn. I en
uppteckning som beskriver förhållandena fr.o.m. början av 1900-talet berättas det t.ex.
att ”sedan slog hon med rakkniven fem sår, men små sår” 2 eller som det senare heter att
”andra gör sår med en sådan där kniv, omkr. 3 eller 5”, 3 eller som en kopperska säger att
”så där en fyra fem hål första gången” 4 eller som en annan kopperska berättar att ”då man
med den knackade några gånger fick man tre, fyra blödande öppna sår”. 5
Betydligt fler är däremot beläggen inom följande grupp, den inom vilken det sägs
att man hackade upp 5–10 sår, vilket alltså tyder på att det nog har varit vanligare att
man hackade upp åtminstone bortåt en tio sår per horn. I en uppteckning från slutet av
1910-talet berättas det t.ex. att med ”koppningsknivens spets slår man i bulan som stigit
upp under hornet 6 eller 7 små sår” 6 eller som det om förhållandena något senare heter
att ”hon gjorde bara ett halvt centimeters sår eller sår alltid mellan fem och tio per horn” 7
eller ännu senare att ”de hade s.k. yxor med vilka de knackade små sår kanske en 7–8 sår
per horn” 8 samt att ”med bladet på koppningskniven hackade kopperskan omkring tio en
cm långa sår” 9 eller slutligen att ”med den blir det ett 7 mm långt sår, sådana sår har man
slagit omkr. 6–10 sår per horn i enlighet med hornets storlek.” 10
Vanligast har det varit att man har hackat upp ännu fler sår än så, ett tiotal eller flera
tiotal sår per horn och som här utgör den största gruppen av belägg beträffande antalet
sår per kopphorn. På 1930-talet berättas det t.ex. att ”sedan tog hon bort hornet och slog
med yxan på hornets plats fullt med sår, flera tiotal ...” 11 eller som en kopperska berättar att
”sedan slår man med rakkniven 10 gånger, 10–20 horn per gång” 12 eller att ”med rakkniven
hackar man i märket efter såret 16 gånger hackade man lätt, hornet på plats igen sedan
tog man lös följande horn och hackade 17 gånger, 19 gånger slog man i märket efter det
sista hornet sår med rakkniven” 13 samt vidare att ”man tog bort hornet och hackade 10–20
små sår, det var beroende av var hornet satt och hornets storlek, hon hade också så pass
1 MV:AK. Jussila, Lyyli, s. II. 1971. Lammi.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 212, s. 16. Laukaa. 1972.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 264, s. 2. Ilomants. 1972.
4 EI 1976:1. Strandberg, H., s. 13. 1976. Korsnäs.
5 SKS KRA. Tuominen, Valto. Kansanlääkintä 13, s. 339. 1977–78. Räisälä.
6 MV:KTKKA 732. Mikkonen, Ada, s. 38. 1917. Kajana lkm.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 334, s. 16. Valtimo. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 320, s. 109. Åbo & Tövsala. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 272, s. 3. Saari. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 187, s. 17. Pyhäjärvi Ul. l. 1972.
11 SKS KRA. Sirkiä, Abram. E 147. 1938. Kuolemajärvi.
12 SKS KRA. Tienari, Matti. 702. 1939. Kuusamo.
13 SKS KRA. Tienari, Matti. E 155:288–293. 1938. Kuusamo.
214