Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Ventosa är en tredje, också den redan under antiken på latin använda benämningen
på en dylik blodkopp, och som finns dokumenterad redan av Plinius. 1 Det är en benämning
som etymologiskt hänför sig till den luft eller vind (ventus) som man ansåg uppstod
i blodkoppen när den värmdes upp. 2 Benämningarna cucurbita, cucurbitula, ventosa, ventosis
har sedermera levat vidare och förekommer bl.a. i den tryckta litteraturen på området
fr.o.m. början av nya tiden och framöver, även utanför det forna romerska riket. Dessa
benämningar har i Skandinavien bl.a. använts av Olaus Magnus och Henrik Smid, vilka
bägge på 1500-talet talar om ventosis respektive ventosa, 3 men ännu i mitten av 1700-talet
talar Haartman i vårt land om cucurbitulas, som han använder som ett slags terminus
technicus. 4
Cornu är en benämning, som förutom de ovan behandlade olika benämningarna på
blodkoppar, som ger vid handen att det finns belägg på att man redan under antiken
också har använt sig av redskap tillverkade av horn som kallades för cornu på latin och
med vilka man sög ut blod. Redan Cornelius Celsus (30 f.Kr.–50 e.Kr.) beskriver ett dylikt
koppningsredskap och dess användning. Han konstaterar bl.a. att ”Af koppningsinstrumenter
har man två slag, nämligen af brons och af horn”. 5 Och på samma sätt som benämningarna
cucurbita och ventosa har levat vidare så förekommer benämningen cornu
för horn bl.a. i formen cornicula tillsammans med benämningen cucurbitula, som namn
på respektive koppningsredskap ännu bl.a. i den tryckta facklitteraturen på latin på från
slutet av 1500-talet. 6
Med den ovannämnda flaskkurbitsen som utgångspunkt eller modell har man i ett
senare skede under antiken såväl i Grekland som i Rom börjat tillverka blodkoppar vilka
alltså till sin form påminde om en flaskkurbits. 7
Kupolformade blodkoppar var ett blodsamlande redskap som man redan under
antiken i regel tillverkade av koppar och som till sin form var spetsigt kupol- eller mjukt
konformat med en nedtill tydligt markerad avsmalnande mynning som i diameter är
betydligt mindre än diametern på den kupol- eller konformade övre delens vidaste del.
Och enligt de bevarade avbildningarna av dylika blodkoppar ser man att dessa i toppen
vanligtvis har en ögla för fastsättning av en kedja. Beskrivningen ovan av de antika blodkopparna
baserar sig på avbildningar på grekiska mynt, av vilka en del har daterats till
300-talet före Kristus. 8
Klotformade blodkoppar som finns avbildade på bevarade reliefer från antiken visar
att blodkoppen också kan ha varit mera klotformad, s.a.s. bredbukig till sin övre del
1 Walde II 1954, ventus s. 751.
2 Totius Latinitatis Lexicon VI 1875, Ventosa ... A Latinis a similtudine cucurbita, a suspirio ventosa vocatur, quae
animata spiritu per ingiculum ... s. 279.
3 Olaus Magnus 1555, s. 527; Smid (1577) 1976, s. 35.
4 Haartman 1759, s. 148.
5 Celsus 1906, s. 104. ”Cucurbitularum duo vero genera sunt, aenum et corneum”; Celsus 1948, s. 164.
6 Paraeus 1594, s. 508–510.
7 Blodkoppar gjorda av metall finns avbildade bl.a. på mynt härstammande från 300-talet f.Kr. i Grekland. Lampros
1895, s. 17–19.
8 Lampros 1895, s. 17–19.
72