Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

ner vänt dricksglas” 1 eller att ”den här bägaren placerades sålunda att in i den sätts en
brinnande papperslapp och bägarmynningen trycks så fort som möjligt tätt fast intill hudens
yta och man låter brinna inuti bägaren. Sålunda minskas trycket inuti bägaren och
bägaren drar fast vid huden och börjar dra blod ur såren” 2 eller som en kopperska i Österbotten
berättar att ”om man bara satte papperet långt upp och bara just som det tog eld i
det och så hann man sätta fast så slocknade det strax men det blev liksom en vit ånga inuti
av det och ser du det var den som drog, som drog fast så att det kom en riktig bula in i”. 3
Vid användningen av de uppvärmbara koppglasen gällde det dock att vara försiktig
och se till att t.ex. papperslappen inte fick brinna för länge så att den kom åt till att skada
huden. 4 Likaså måste man också se till att spriten inte rann ner längs väggarna på glaset
och började brinna i närheten av mynningen och förorsaka brännblåsor på huden. 5
I samband med redogörelsen för användningen av de uppvärmbara koppglasen bör
man även nämna den lilla spritlampa som hör ihop med dessa och som brukade saluföras
i samband med denna typ av koppglas och som var avsedd att värma upp dem med. Den
fabrikstillverkade spritlampan har givetvis också varit av varierande konstruktion, och beroende
på tillverkaren, av olika modell. I den tyska firman Aesculaps instrumentkatalog
saluförs det t.ex. i samband med de uppvärmbara koppglasen en spritlampa, som består
av en större platt behållare av metall med en i ena sidan uppåt avsmalnande mynning i
vilken veken sitter och som vid användningen skall tändas på. 6
En enkel och med stor sannolikhet hos oss använd modell på en dylik spritlampa finns
t.ex. avbildad i en inhemsk husläkarbok från 1907. 7 Den består av en liten, något tillplattad
med fot försedd glasbehållare för den lätt antändliga spriten och med en mynning som
sticker upp som ett litet rör i mitten av behållaren och i vilken veken sitter som man vid
användningen tänder på.
Koppglas med vakuumpump är den andra typen av fabrikstillverkade koppglas, som
alltså p.g.a. sin funktionsprincip kan kallas för koppglas med vakuumpump och som i
husläkarböckerna från 1800-talets slut på finska kallas för pumpulla varustettuja laseja,
d.v.s. med pump utrustade glas. 8
För att suga ut luften ur koppglasen med använde man en s.k. vakuumpump som består
av ett ca 8 cm långt mässingsrör med en diameter på omkr. 2,5 cm. Den nedre ändan av
mässingsröret avslutas med ett gängat munstycke som är avpassat till koppglasens ventilanordning
och på vilken vakuumpumpen vid användningen skruvas fast. Inuti detta
mässingsrör finns en liten tätt åtsittande utdragbar kolv som är fäst i en ca 7 cm lång
mässings stång i vars övre ända det finns ett trattformat handtag.
1 MV:KTKKA 726. Kotikoski, J.W., s. 60. 1917. Korpilax.
2 SKS KRA. Duodecim E 190:410. 1950. Kuolajärvi.
3 SLS, band 1973:95. Häggman, Ann-Mari, s. 25–26. 1973. Korsnäs.
4 EI 1977:1. Strandberg, H., s. 62. 1977. Korsnäs.
5 Uhrström 1893–1894, s. 332.
6 Aesculap Musterbuch u. å., s. 531.
7 Oker-Blom & Levander 1907, s. 202.
8 Wistrand 1897, s. 511; Wistrand 1898, s. 450.
96