Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Det enda som kopperskan i dessa fall då kunde göra var helt enkelt att spotta ut den
blod som hon av misstag hade fått i munnen. Något som knappast kändes angenämt för
henne. Och det var säkert också därför som hon var mycket noga med att på förhand
kontrollera hinnorna och byta ut sådana som var trasiga, just för att undvika att få blod i
munnen.
5.5.7 Nödvändigt med att ännu fler sår hackades upp
Men även om man har dragit fast kopphorn respektive -glas i vissa fall ända upp till en
fyra till fem gånger på samma ställen under en och samma koppning för att vara säker på
att faktiskt få ut all den onda blod som man hade samlat under ytan av huden och att detta
också i regel har varit tillräckligt, så framgår det av ett rätt begränsat antal uppteckningar
att det har funnits, främst då kopperskor men även de som blev koppade, som ansåg det
vara nödvändigt med att hacka upp ytterligare sår intill de redan upphackade.
Beträffande det antal sår som man den andra gången hackade upp kan det konstateras
att det i en del fall har varit mera och i andra mindre. Mellan en tre till fyra sår, ja ända upp
till ett tiotal nya sår per horn hackade man upp, men sällan dock lika många som under
den första omgången.
Om bruket med att flera gånger hacka upp sår intill de redan upphackade berättas
det redan i de äldsta uppteckningarna t.ex. att ”man hackar sår två gånger med kniven
eller järnet och blod tar man så länge som det kommer” 1 eller som det kort heter att ”tre
ja t.o.m. fyra gånger slår man på samma ställe och drar blod med hornen” 2 eller som en
kopperska på 1920-talet uttrycker sig att ”sedan hackar man en andra gång ett tiotal sår
och sätter hornet på nytt”. 3 Även i uppteckningarna av något senare datum berättas det att
”sedan hackar man en andra gång en 5–6 gånger i spåren efter hornen, drar fast hornen
så många gånger som det kommer blod, 3 horn fyllda med blod kommer det då det kommer
bra” 4 liksom det även i uppteckningar av långt senare datum berättas att ”och på nytt
drogs hornet där fast och det fick vara en liten stund och litet fler sår åstadkoms och så
här gjordes det tills den där klimpiga bloden upphörde att komma” 5 eller att ”då hon några
gånger hade tagit bort hornet tillade hon ytterligare några sår så att all blod lämnade det
ställe där hornet suttit, så att inte det ställe där hornet var blev mörkt, hon tog bort så länge
tills det inte mera kom någon blod”. 6
Vanligen avgjorde kopperskan själv om det måste hackas upp ytterligare sår för att
få bort all den onda bloden eller som en kopperska uttrycker sig att ”jag brukar vanligen
hacka tre gånger, somliga skall nog ha bara en gång men jag tycker det lämnar så halvfärdigt
så jag brukar nog hacka tre gånger”. 7 Men trots att kopperskan i regel själv har avgjort
hur många gånger hon skulle hacka upp sår, har det förekommit att de som lät sig koppas
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20630. 1932, uppt. 1917. Taivalkoski.
2 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20621. 1932, uppt. 1917. Kuusamo.
3 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20624. 1932, uppt. 1920. Rovaniemi.
4 SKS KRA. Tienari, Matti. 702. 1939. Kuusamo.
5 SKSÄ 206:16. 1963. Vento, Urpo. Euraåminne.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 273, s. 16. Nurmes. 1972.
7 SLS 1202, band 1976:110. Häggman, Ann-Mari, s. 67. 1976. Esse.
225