Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

på ryggen på bägge sidor om ryggraden ovanpå köttet”. 1 På 1930-talet berättas det att ”och
sedan var det 10–20 horn med vilka man fick bloden utsugen” 2 samt som en kopperska
berättar att ”sedan slår man med rakkniven 10 gånger 10–20 horn per gång”. 3
Liknande uppgifter om ett hornantal på mellan 10 och 20 talas det också om i 1960-
och 1970-talens uppteckningar och i vilka det t.ex. berättas att ”10–20 horn är den vanligaste
mängden, men en del unga lät koppa bara 4–6 horn, fyra horn är ett mycket litet
hornantal” 4 eller att ”så drog man fast 20 horn på ryggen och vänstra foten och med det
blev ryggen bra” 5 samt att ”om man har blodtryck så genom att koppa i nacken och på
skuldrorna håller man blodtrycket i styr 15–20 horn per gång får man dra fast” 6 eller att
”på blodfulla människor kunde man dra fast till och med mycket horn t.o.m. över tio horn
per gång” 7 och vidare att ”en storvuxen man med tungt arbete kunde på 1920-talet låta dra
fast t.o.m. omkring 20 horn på ryggen på var sin sida om ryggraden sammanlagt” 8 samt
att ”i allmänhet har man satt mellan 3–17 stycken per gång, beroende på hur bloden kom
och i vilket tillstånd den som koppades var” 9 eller slutligen att ”på en frisk och bastant karl
slog man eller drog man fast 15–20 horn”. 10
I mycket högre grad än beträffande koppningen med 5–10 kopphorn så framgår det
klart och tydligt att när man har koppat med 10–20 horn samtidigt så har man tagit i beaktande
personens kroppskonstitution samt hur pass många horn den som skulle koppas
kunde tänkas tåla. En annan sak som också har beaktats vid val av hornantalet var den
blodmängd som i samband med koppningen skulle avtappas och som även den har avgjort
antalet horn man då bestämde sig för att dra fast. När man koppade med 10–20 horn
talas det därför icke sällan om, som man sade ”blodfulla” personer vilka ansågs väl tåla ett
dylikt antal horn liksom man även på feta och stadigt byggda personer lugnt kunde dra
fast 10–20 horn samtidigt, ja t.o.m. flera än så samtidigt. Men på de, som man sade, magra
och blodfattiga var det inte lämpligt med så pass många horn samtidigt.
5.4.5 Tjugo till fyrtio horn drogs fast över hela kroppen mot
reumatism
Men inte ens 10–20 kopphorn samtidigt fastdragna har alltid ansetts vara tillräckligt för
att man skulle uppnå den önskade effekten med koppandet. För i vissa fall har man dragit
fast hela 20–40 kopphorn samtidigt på kroppen, dock icke på alla dem som uppsökte en
kopperska. Och liksom uppgifterna ovan så härstammar även uppgifterna om 20–40 horn
använda samtidigt från olika delar av landet. Det som härvidlag är värt att notera är att en
1 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20620. 1932, uppt. 1921. Karungi.
2 SKS KRA. Sirkiä, Abram. E 147. 1938. Kuolemajärvi.
3 SKS KRA. Tienari, Matti. 702. 1939. Kuusamo.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 17, s. 68. Sodankylä. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 6, s. 24. Kirvus. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 36, s. 5. Kirvus. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 66, s. 22. Pälkäne. 1972.
8 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 60, s. 27. Kangasniemi. 1972.
9 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 264, s. 5. Ilomants. 1972.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 372, s. 20. Karkku, Tyrvis & Hauho. 1972.
199