Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

utnyttjat texten i originaluppteckningarna, vilka i de flesta fall översatts till svenska, för
att därmed låta informanterna själva komma till tals, för att i och med detta ge en så pass
autentisk skildring som möjligt av koppningen.
1.2.5 Källkritiken
En närmare granskning av det arkivaliska, upptecknade materialet ger vid handen att det
består av olika slags grupper, dels av sådant som informanterna själva har berättat varvid
en del av dem har svarat på en frågelista och del har berättat fritt och dels av sådant som
någon upptecknare har tecknat ned i enlighet med vad informanten har beskrivit, antingen
då fritt eller som svar på någon frågelista.
En annan typ av arkivaliskt material utgörs av ljudupptagningar under vilka informanterna
svarar på en del inledande frågor t.ex. om koppning, men därefter berättar tämligen
fritt om metoden och dess utförande. Sådana personer som själva har utfört koppning
och som härvidlag berättar, förefaller att vara de bästa på att skildra vårdmetoden genom
att dessa personer även ger en del värdefulla detaljerade uppgifter, sådana som inte alltid
framkommer i det upptecknade arkivaliska materialet.
Vad de olika informanterna beträffar, så kan dessa delas in i tre olika kategorier beroende
på deras förhållande till och kännedom om vårdmetodens utförande. Den första
kategorin består av sådana informanter som själva har utfört vårdmetoden d.v.s. kopperskorna
eller kopparna, vilkas antal här uppgår till 32 stycken. Dessa har på ett undantag
när varit kvinnor födda under en hundraårsperiod mellan 1843 och 1943. 1 Och det är
dessa informanter som har bidragit med de bästa och de mest trovärdiga uppgifterna.
Men trovärdig upplysning har även getts av den andra kategorin av informanter, d.v.s.
av personer som själva någon gång har blivit koppade och vilka har berättat helt spontant,
men som även har gett upplysning i form av noggranna svar på någon detaljerad frågelista
om själva utförandet av vårdmetoden.
Ett slags tredje kategori av informanter beträffande upplysning, utgörs av personer som
dels har sett hur koppningen utförts och dels har hört berättas om hur man förr i världen
koppade, och vilka sedan beskriver vårdmetoden.
När det gäller etnologisk forskning i allmänhet, och speciellt sådan, som till stor utsträckning
bygger på uppteckningar är det emellertid efteråt svårt, för att inte säga omöjligt
att kontrollera sanningshalten i vad som sagts och som har blivit upptecknat. Men
man bör nog utgå ifrån att knappast så ljuger eller fantiserar informanten, när hon eller
han för upptecknaren berättar om vad de själva har upplevat eller har hört. Det är nog i
regel fråga om helt trovärdiga berättelser, som visserligen eventuellt kan vara behäftade
med en del minnesfel. Det som jag här har gjort, har varit att sammanställa och intuitivt
jämföra de olika uppgifterna om vårdmetodens utförande med varandra, varvid jag har
kommit fram till att händelseförloppet inom vårdmetodens utförande som i de olika de-
1 Enligt uppgifter om informanterna som ingår i det arkivaliska materialet fr.o.m. SKS KRA. Paulaharju, Samuli.
20626. 1932, uppt. 1921. Muonio, fram till SKS KRA. Aaltonen, Marita. Kansanlääkintä 1, s. 1, 1977–78. Letala
33