Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

koppsnäpparen kubformad med hela sexton små skärande klingor ordnade i tre rader. I
mitten ses sex klingor och på vardera sidan fem klingor. I samband härmed finns även
en bild som visar på vilket sätt såren i samband med uppskärningen i teorin har sett ut. I
sidan på koppsnäpparen syns den lilla spak med vilken koppsnäpparmekanismen spänns
liksom även den spak med vilken denna mekanism vid användningen utlöses. 1 Till sin
konstruktion följer denna 1700-tals koppsnäppare helt den av Paraeus 1594 avbildade och
ovan beskrivna koppsnäpparen.
När det gäller de blodristande redskap som finns beskrivna i början av 1800-talet i
den av Bayfield utgivna praktiska handboken kan det konstateras att det är den välkända
koppsnäpparen kallad scarificator som här dyker upp igen. Modellen är den redan
kända lilla dosan som på avbildningarna här är sexkantig med sammanlagt tio små skärande
klingor ordnade i rader respektive en snäppare med fem klingor i en rad. Denna
koppsnäppare med de skärande klingorna i två rader har spetsen på klingorna vända mot
varandra. 2
Medan däremot ett blodristande redskap kallat Mr Demours’ Cupping instrument, som
här beskrivs som ett slags nyhet för 1800-talet är den låga halvklotsformade blodkoppen
med en vakuumpump fastsatt i ena sidan med vilken man åstadkommer vakuum inuti
blodkoppen för att få den att dra fast. I mitten i toppen av själva blodkoppen ses det blodristande
redskapet som består av en tub med en smal stång inuti i vars ena ända finns en
liten lansett fastsatt. Denna rörliga stång kan skjutas in i själva blodkoppen när den väl är
applicerad på huden. Den lilla lansetten eller eventuellt de fyra lansetterna ristar sålunda
upp såren i huden. 3 Till sin funktion påminner den faktiskt i princip om den av Dekkers
i slutet av 1600-talet omtalade blodkoppen med ett litet hål i toppen varigenom man med
en nål ristar upp såren.
Men det var inte enbart de fabrikstillverkade av glas gjorda blodkopparna som i slutet
av 1800-talet såldes av instrumentfirmorna. Samma sak gäller även de fabrikstillverkade
förnicklade koppsnäpparna vilka hade tillverkats i ett flertal olika varianter. Den tyska
instrumentfirman Aesculap saluförde ett slags sexkantiga kubformade koppsnäppare
som kallas för Schröpfapparat och som är av den redan välkända modellen med skärande
klingor vars antal varierar mellan 4 och 16 stycken ordnade i två rader på så sätt att dessa
dels skär upp i samma riktning och dels så att de skär upp mot varandra varvid de uppristande
spetsarna på klingorna är vända mot varandra. I toppen eller ovanpå koppsnäpparen
sitter den spak med vilken mekanismen spänns och i sidan sitter den lilla knapp med
vilken denna mekanism utlöses. 4
1 Diderot & d’Alembert (1751–1772) 1977, pl. XXIII.
2 Bayfield 1823, fig. 4 & 5, plansch I.
3 Bayfield 1823, plansch I jämte förklaringarna.
4 Aesculap-Musterbuch, u. å., s. 531.
105