Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

koppla pulsådern till ett mätinstrument, 1 men det dröjde ända till slutet av 1800-talet
innan de första egentliga blodtrycksmätarna togs i allmänt bruk. 2
I den del av materialet härstammande från praktiskt taget alla delar av landet och där
denna åkomma omnämns, så har den kallats kort och gott för blodtryck. I regel talade man
bara om blodtryck eller blodtrycket, sällan om högt blodtryck eller ännu mindre om att
man skulle ha koppat mot för högt blodtryck. 3 De på finska använda benämningarna har
varit verenpaine, 4 kova verenpaine, 5 verenpaine on ollut korkea 6 eller verenpainetauti . 7 Man
kan nog i detta sammanhang undra över vad det beror det på att blodtrycket som en speciell
åkomma mot vilken man koppade inte finns omnämnt i det äldsta materialet, utan att det
omtalas först i de uppteckningar vilka har tillkommit sedan slutet av 1950-talet.
En förklaring till att blodtrycket eller ett förhöjt blodtryck i början av den tidsperiod
det här är frågan om, inte ha hört till de sjukdomar eller krämpor vilka man försökte bota
med hjälp av koppning torde vara den, att man på den tiden då man koppade mot det
mesta, kanske inte riktigt kände till blodtrycket, eller att ett förhöjt blodtryck inte uppfattades
som någon speciell värk eller något särskilt symptom. Men detta utesluter ju inte
att någon annan krämpa som man nog koppade emot kan ha varit förorsakad av för högt
blodtryck. Men som en speciell krämpa verkar nog blodtrycket att ha varit ett mer eller
mindre okänt begrepp såväl bland kopperskorna som bland dem som utnyttjade dessas
tjänster både i slutet av 1800-talet liksom ännu långt in på 1900-talet. Hos oss saknas
alltså som nämnts ordet verenpaine såväl i det av Ganander 1787 renskrivna Nytt Finskt
Lexicon 8 som i den av Lönnrot 1880 utgivna delen av Finskt-Svenskt Lexikon. 9
Att det beträffande blodtrycket i samband med koppandet, har varit fråga om ett slags
”ny” krämpa, som man först på senare tider har blivit medveten om att existerar, och
som man sedermera även har fogat till raden av de sjukdomar eller krämpor, vilka man
har sökt att bota med hjälp av koppning, framgår dels av att ”blodtrycket” som begrepp,
som sagt saknas i det äldsta materialet och dels av de i det yngsta materialet ingående
direkta uttalandena, sådana som att man förr inte talade om blodtrycket, eller att man
förr ”inte hade blodtryck”. Även om det i en del av de yngsta uppteckningarna i allmänhet
hänvisas till förhållandena under de första årtiondena av 1900-talet så ger uttalandena vid
handen, att då det har varit fråga om koppning emot blodtryck, så har detta varit något
som man först fr.o.m. 1940- och 1950-talen har börjat koppa emot. Det berättas bl.a. att
”när man fick kopperskan till gårds, så blev man säkert av också med en sådan sjukdom
som numera kallas för blodtryck ... man räknade då så, då jag var barn och yngre så inte
talades det om de där blodtrycken så mycket som det nu talas” 10 eller att ”nå då mången här
1 Skinner 1970, s. 72; Sebastian 2000, s. 187.
2 Skinner 1970, s. 379.
3 SLS 1202, band 1976:110. Häggman, Ann-Mari, s. 41. 1976. Esse.
4 SKSÄ 72:46. 1959. Kylmänen, Liisa. Ylikiiminki; SKSÄ 206:16. 1963. Vento, Urpo. Euraåminne
5 SKSÄ 87:31. 1966. Vento, Urpo. Lampis.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 165, s. 6. Joutseno. 1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 186, s. 3. Alatornio, Ranua & Uleåborg.1972.
8 Ganander (1787), 1940, s. 303.
9 Lönnrot II 1880, s. 928.
10 SKSÄ 206:16. 1963. Vento, Urpo. Euraåminne.
274