Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

5. VÅRDMETODENS UTFÖRANDE OCH UTÖVARE PÅ
LANDSBYGDEN OCH PÅ TÄTORTER I FINLAND
5.1 Val av lämpliga koppningstidpunkter
5.1.1 Koppning under vissa tider av året
Om våren då bloden flyter bra har man ofta nog låtit koppa sig, även om det naturliga
ju borde ha varit att ett påkommet sjukdomssymptom, eller en krämpa skulle ha varit
avgörande för när man borde ha låtit sig koppas. Men att så inte alla gånger har varit fallet
framgår klart av de uppgifter som säger att man ofta nog i enlighet med olika kriterier har
låtit koppa sig på vissa bestämda tider av året.
Den första av de årstider som man i regel har ansett det vara lämpligt att låta sig koppas
på har alltså varit våren. I en av de äldsta uppteckningarna motiveras lämpligheten av att
låta sig koppas om våren med att ”koppningen ansågs förr i världen vara nödvändig, och
om våren var den bästa tiden när snön smälte och det började rinna vatten i dikena, då
flyter bloden också bra”. 1
Men det har också funnits andra orsaker till att våren har ansetts vara en lämplig tid. De
olika säsongbetonade jordbruksarbetena som man utförde just om våren och som efter
det att dessa utförts ansågs bidra till att man kände sig vara i behov av att låta sig koppas
eller som det heter att ”nog gick man mera om våren när arbetena var avslutade” 2 eller att
”alla som arbetade med tungt arbete lät sig koppas om hösten och om våren, så att de fick
bort den förskämda bloden”. 3
Andra motiveringar till att låta sig koppas om våren har varit sådana som t.ex. att lätta
på den onda bloden som man ansåg att under vinterns lopp hade samlats i kroppen. För
”när man på vårvintern koppade bort den gamla bloden så växer det under sommaren ny
och bättre blod”. 4
Men det förefaller nog som om koppning utförd just om våren snarare skulle ha varit
betingad av en gammal allmänt erkänd tradition, än av en under just denna årstid påkommen
sjukdom eller krämpa, som skulle ha motiverat uppsökandet av kopparbastun vid
denna tidpunkt. Man kan nog fråga sig vad det är som denna tradition kan tänkas bygga
på. Ett av de sannolika svaren på lösningen till frågan om koppning på bestämda årstider
torde stå att finna i de i de gamla almanackorna rekommenderade koppningsdagarna, av
vilka ett stort flertal faktiskt var utsatta just om våren, och som en urminnes hävd har traderat
vidare till de kopperskor som verkat åtminstone i början av den tidsperiod det här
är frågan om.
1 MV:KTKKA 723. Heinonen, Iida Maria, s. 6. 1917. Halikko.
2 SKNA 502:1, A:10. 1960. Ryynänen, Paula. Ilomants.
3 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 135. s. 9. Rautus. 1972.
4 SKS KRA. Pulkkinen, Eino. KT 99:21. 1936. Pielavesi.
148