Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

Det att man då samtidigt med att man har koppat på ryggen också har haft horn fastdragna
även på ett flertal andra delar av kroppen har lett till att man brukade tala om
att man, som man kallade det, koppade hela kroppen eller som det heter att ”då man
avlägsnade ond blod kunde man placera horn på ryggen, låren, sittmusklerna över hela
kroppen utom på magen” 1 samt att ”då det gällde koppning i nacken, på skuldrorna, sittmusklerna,
korsryggen, låren, vadorna, vristerna och ovan på foten på patienten, således
nästan överallt”. 2 Ryggen eller ryggtavlan har alltså varit en mycket lämplig kroppsdel som
kopperskan brukade välja som fastdragningsställe då hon ansåg det vara motiverat med
att dra fast ett större antal kopphorn.
Mot värk i ryggen koppade man vanligen just på ryggen. Och om man ser närmare
på uppgifterna beträffande valet av ryggen som fastdragningsställe för kopphorn, kan
man konstatera att det främst var fråga om att utnyttja ryggen, dels om själva ryggen var
sjuk eller värkte och dels vid värk i skuldrorna men även vid värk i, som det sades, sidorna
har horn dragits fast på ryggen. Om värk i ryggen talas det redan i de äldsta uppteckningarna
i vilka det i korthet sägs att ”om det ’värkte’ i ryggen så koppade man på ryggen” 3 eller
vidare att ”då det värker i ryggen och i sidorna, så ryggen full med horn t.o.m. över tio”. 4
Samma sak konstateras även i uppteckningarna av betydligt yngre datum i vilka det t.ex.
heter att ”och så drog man 20 horn på ryggen och på vänstra foten och med det blev ryggen
bra” 5 eller att ”hornen drogs fast på ryggen om ryggen var sjuk” 6 samt att ”på ryggen
placerades horn om man hade värk i skuldrorna och ryggvärk”. 7 Men ryggen har som sagt
också utgjort en lämplig kroppsdel att dra fast horn på då det värkte i skuldrorna eller som
det redan i de äldsta uppteckningarna konstateras att ”då skuldrorna är sjuka och sidorna
och höfterna likaså koppar man på ryggen och på skuldrorna bredvid ryggraden” 8 samt
som det på 1930-talet i korthet heter att ”vid värk i skuldrorna: ryggen”. 9 Förutom värken
i ryggen och i skuldrorna har det förekommit att man har koppat på ryggen mot bölder,
vid hård tandvärk, vid värk i allmänhet samt då händerna var sjuka.
5.3.7 På bakdelen hade man sällan horn
I samband med att den som skulle koppas hade placerats på magen i liggande ställning har
kopperskan i en del fall funnit det vara lämpligt att dra fast kopphorn även på bakdelen,
sittmusklerna eller skinkorna, oftast då samtidigt med att man drog fast horn i nacken,
på ryggen samt på låren och benen. Men i förhållande till de ovannämnda övriga i många
fall mycket flitigt utnyttjade fastdragningspunkterna, så var det enligt materialet faktiskt
inte så ofta som det talas om att man brukade dra fast horn på bakdelen, takamukset,
istumalihakset. Och i de enstaka fall koppning på bakdelen omtalas så är det enbart i de
1 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 138, s. 9. Haukipudas. 1972.
2 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 359, s. 5. Pielavesi. 1972.
3 MV:KTKKA 726. Kotikoski, J.W., s. 62. 1917. Korpilax.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20634. 1932, uppt. 1916. Kuhmo.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 6, s. 24. Kirvus. 1972.
6 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 239, s. 22. Sippola.1972.
7 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 345, s. 12. Mola & Heinjoki. 1972.
8 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20631. 1932, uppt. 1917. Suomussalmi.
9 SKS KRA. Moilanen, Matti. E 138, 3288. 1937. Sordavala.
183