Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

7.1.6 Sjuka händer och armar koppades invid de värkande ställena
Till de mera allmänt förekommande krämporna mot vilka man likaså har koppat har varit
mot det som bl.a. har beskrivits som värkande, domnade eller trötta händer. Av uppteckningarna
framgår det att man ända sedan början av 1900-talet har dragit fast kopphornen
invid de värkande ställena på händerna och på armarna. På andra ställen av kroppen har
man däremot i dessa fall inte dragit fast kopphorn.
När det gäller blodiglar så finns det en uppgift om att dylika har använts om handen ...
var svullen. 1
Medan det beträffande åderlåtningen föreligger ett fåtal uppgifter om att man har åderlåtit
mot domnade, värkande händer 2 men även en åder ovanpå tummen har härvidlag
öppnats. 3
Krassning har däremot inte använts.
7.1.7 Sjuka ben och fötter botades även bra med krassning
Krämpor mot vilka koppning också har använts flitigt, har varit om fötterna är sjuka eller
om det värker i dem liksom även vid värk i benen eller om fötterna känns tunga eller
trötta. Kopphornen har härvidlag dragits fast på fötterna, vid vristerna men också på vaderna,
invid knäna liksom man även har koppat på låren.
Men det finns också uppgifter om att även blodiglar har använts om ... foten var svullen
4 liksom att man även vid bensår satte på blodiglar. 5
Likaså har man mot sjuka fötter och ben använt sig av åderlåtning, värkande och tunga
fötter har man fötter har man försökt att bota genom att öppna en åder ovanpå foten. 6
Medan den form av blodtappning som alldeles speciellt har använts i vårt land för att
bota krämpor i benen och fötterna var krassningen som alltid utfördes på vaderna. Det
som därvidlag botades var ben som värkte 7 eller kändes tunga eller trötta. 8 Men man har
också försökt att genom krassning bota för tjocka ben 9 eller för tjocka vrister, 10 liksom även
bölder och bulnader på benen. 11
Som en avslutande anmärkning rörande användningen av samtliga förutnämnda blodtappningsformer
bör det sägas att det inte framgår av materialet huruvida man har använt
sig av någon eller några av de andra blodtappningsformerna, om man märkte att en av
dessa former inte hade avsedd inverkan.
1 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 197, s. 7. Haapavesi. 1972.
2 SKS KRA. Moilanen, Matti. E 138, 3283, 1937. Sordavala; SKS KRA. Poutanen, Herman. KJ 17:5870, s. 6. 1957.
Kronoborg.
3 SKS KRA. Moilanen, Matti. E 138, 3283. 1937. Sordavala.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 197, s. 7. Haapavesi. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 320, s. 107. Åbo, Tövsala. 1972.
6 MV:KTKKA 732. Mikkonen, Adam, s. 38. 1917. Kajana lkm; SKNA 404:1, A:55. 1960. Kiviniemi, Eero. Kankaanpää.
7 SLS 267. Forsblom, V.W., s. 171. 1916. Vörå; MV:KTKKA 735. Porkka, Laina, s. 133. 1917. Hogland.
8 MV:KTKKA 726. Kotikoski, J.W., s. 60. 1917. Korpilax; SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20636. 1932, uppt. 1917.
Pudasjärvi; SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20623. 1932, uppt. 1917. Taivalkoski; TYKL/frågebl./46: meddelare nr
204, s. 3. Rautus. 1972.
9 MV:KTKKA 728. Leivo, Frans, s. 31. 1917. Nousis.
10 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 129, s. 5. Vesilax. 1972.
11 SKS KRA. Laukkanen, Annaliisa. Kansanlääkintä 5, s. 7. 1977–78. Pielavesi.
312