Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

det hela innebar då att när man koppade i nedan och avtappade ond blod skulle denna
icke heller mera växa i kroppen och förorsaka sjukdom utan i likhet med den avtagande
månskivan avta och minska vilket antogs leda till ett tillfrisknande.
Medan den andra åsikten, den att man inte bör koppa i nedan, motiverades med att allting
var i avtagande och följaktligen kunde inte heller den nya, och som man ansåg friska
bloden komma åt att växa i kroppen.
Slutligen kan man väl säga att beaktandet av de olika månfaserna i samband med koppningen
och de olika för koppning lämpade, utmärkta dagarna i almanackorna på samma
sätt som rekommenderingen av koppning om våren och hösten, utgör ett slags sista rester
av de sedan medeltiden och början av nya tiden kända praxisen rörande hälsan baserande
sig på månfaserna, 1 men även på de gamla astrologiska tecknen.
5.1.3 Rötmånaden var en olämplig tidpunkt
Även om man nog har ansett att man vid behov har kunnat låta sig koppas också under
andra än de s.a.s. allmänt anlitade tiderna våren och hösten så som t.ex. under vintern
eller försommaren kan man fråga sig om det har funnits någon tid under året då det
ansågs vara direkt olämpligt eller kanske rentav skadligt att låta sig koppas och vilken
tidpunkt har detta i så fall varit.
Uppgifterna i det arkivaliska materialet ger vid handen att det är mycket få uppgifter
som direkt nämner någon tidpunkt då det vore direkt skadligt att låta sig koppas. Den
enda tidpunkt som det sägs att härvidlag bör undvikas är rötmånaden som enligt den
gregorianska kalendern infaller mellan den 22–24 juli och den 22–24 augusti. 2 Det berättas
t.ex. om en kopperska som säger att ”jag börjar aldrig koppa någon i nedan och inte
heller under rötmånaden i juli den slutar ju den 23.8., om det inte är starkt behov och det
är fråga om människoliv” 3 eller att ”under rötmånaden koppade man inte, de säger att såren
börjar vara svårläkta” 4 samt att ”om ni ännu kommer, så kom inte under rötmånaden,
antingen före eller efter”. 5
Motiveringen till att man då inte utförde koppning under rötmånaden var att det var
årets varmaste tid då matvaror och dylikt vid denna tid på året lätt ruttna till följd av
värmen. 6 Dessa tankegångar har överförts på koppningen, så att man ansåg att även såren
efter koppandet hade en benägenhet att börja osåras och icke läka i normal ordning just
under denna tid vilket ledde till att man avrådde från koppning under rötmånaden.
Sammanfattningsvis kan man säga att det naturliga borde ha varit att man lät sig
koppas sig mot en bestämd sjukdom eller krämpa, men enligt uppteckningar fr.o.m.
1910-talet fram till 1970-talet, har man dock ansett det vara lämpligt att låta koppa sig
på bestämda årstider. Varvid den första lämpliga årstiden för koppning ansågs vara om
1 Naakka-Korhonen 2007, s. 82.
2 SAOB 23 1962, rötmånad sp. R 4611.
3 SKS KRA. Huttunen, J.E. Kansanlääkintä 2, s. 3. 1977–78. Kittilä.
4 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 137, s. 5. Padasjoki. 1972.
5 TYKL/frågebl./46: meddelare nr 219, s. 15. Bjärnå. 1972.
6 SAOB 23 1962, rötmånad sp. R 4611.
153