Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

7. JÄMFÖRELSER OCH UPPFATTNINGAR OM
VÅRDMETODEN
7.1 Likheter och olikheter mellan de olika blodtappningsformerna
7.1.1 Olika blodtappningsformer har utnyttjats samtidigt
Den föreliggande avhandlingen koncentrerar sig på koppningen som en vårdmetod i vårt
land. Men det kan ändå vara av intresse att jämföra koppningen med de övriga blodtappningsmetoderna
eller -formerna, påsättningen av blodiglar, åderlåtningen och krassningen,
för att med hjälp av några exempel se, mot vilka sjukdomar och krämpor respektive
vårdmetod har ansetts vara lämpad. Beträffande utnyttjandet av de olika blodtappningsformerna
kan det om dessa helt allmänt sägas att de har använts i praktiskt taget hela
landet, även om det har förekommit en del variationer i fråga om de olika blodtappningsformernas
utbredning, mest använd har härvidlag koppningen varit. När det gäller åldern
på användningen av de olika blodtappningsmetoderna i vårt land så har jag en känsla
av att de flesta av dem har, under den tid respektive metod var i bruk i stor utsträckning
utnyttjats samtidigt.
Beträffande påsättningen av blodiglar bör man komma ihåg att uppgifterna om lämpligheten
av att använda dylika föreligger bl.a. i husläkarböckerna från tiden före mitten av
1800-talet och att blodiglar som en officinell drog upphörde först i början av 1940-talet
eftersom dessa för sista gången ingår i farmakopén för Finland från 1937. 1 När det gäller
åderlåtningen, som tillsammans med koppningen finns omtalad i litteraturen redan i mitten
av 1500-talet, så torde åderlåtningen ha varit den vårdmetod vars användning upphörde
tidigare än man slutade med att koppa hos oss. Närmare uppgifter om åderlåtningen ingår,
så som tidigare har påpekats för det mesta i det äldsta arkivaliska materialet, medan man i
det yngsta vanligtvis skildrar och hänvisar till dess utförande och användning ”förr i världen”.
I stort sett det samma kan man också säga om krassningen, d.v.s. att uppgifterna om
denna blodtappningsform återfinns i regel i det äldsta materialet, vilket antyder att inte heller
krassningen har varit i bruk lika länge som koppningen i vårt land. Bruket av krassning
som en blodtappningsform verkar ha upphört ungefär samtidigt som man slutade använda
åderlåtning, vilket med undantag av några enstaka uppgifter om en något senare användning,
i regel skulle ha skett på 1920-talet.
7.1.2 Huvudvärk botades med olika blodtappningsformer
Beträffande sjukdomarna eller krämporna, vilka man med hjälp av de olika
blodtappningsmetoderna har sökt att bota kan vi konstatera att man mycket ofta har
botat huvudvärk med hjälp av koppning. Och härvidlag har man i de allra flesta fall
1 Suomen Farmakopea 1937, s. 309–310.
309