Koppning i Finland fram till mitten av 1900-talet - Helda

stor del av uppgifterna ingår i de äldsta och de äldre uppteckningarna vilket tyder på att
det åtminstone i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet tycks ha varit vanligt med att
låta dra fast ett så pass stort antal som 20–40 kopphorn samtidigt.
Ser vi då på vilka olika delar av kroppen denna mängd horn har dragits fast kan man
konstatera att man har koppat i nacken, på skuldrorna, på ryggen, ja på hela ryggen från
nacken nedåt, liksom även på sidorna, på låren, benen och fötterna men också på armarna
och händerna ja t.o.m. i ansiktet på hakan och på kinderna. Kort sagt på så gott som hela
kroppen har man koppat med denna mängd kopphorn samtidigt. Det som också bör sägas,
är att det enkom påpekas att det endast var på feta, bastanta personer som en sådan
mängd horn kunde dras fast samtidigt.
Beträffande de sjukdomar eller krämpor, som man har botat med hjälp av att dra fast
detta antal horn, har det varit värk i ryggen, tandvärk, svindel i huvudet, högt blodtryck,
värk i fötterna samt värk i hela kroppen. Dessutom har man ansett att speciellt reumatism
och gikt krävde koppning med ett mycket stort antal horn fastdragna samtidigt.
Och om detta berättas det redan i de äldsta uppteckningarna t.ex. att ”om det är en stark
människa får man på denne dra fast fyrtio horn, om det är en svag så 10–15” 1 eller att ”förr
satte man över 30 horn, Hiukes mora sade: nu har man också Anna-Kreppas stora slakt
framför sig, hon lät sätta så mycket som rymdes på ryggen och i nacken och på vardera
handen 3 på vardera foten 3 och så blev det någon gång 32 horn på samma gång” 2 eller
att ”hornens antal varierade 2–30 beroende på sjukdomens art, vid tandvärk räckte det
t.o.m. med två horn medan däremot på ryggen och extremiteterna drog man fast t.o.m. 30
horn” 3 samt att ”en mager får man inte koppa mycket men på dem som har mycken blod
sätter man 14 horn och på resten t.o.m. 20, om man koppar riktigt ordentligt så sätter man
över 30”. 4
På 1930-talet berättas det vidare om koppningen med denna hornmängd helt kort t.ex.
att ”kopphorn satte man på en gång beroende på sjukdomens art ända upp till 30–35” 5
eller att ”på feta stora människor kan man utan att bekymra sig dra fast t.o.m. över trettio
horn samtidigt” 6 samt vidare att ”reumatism lät man koppa med över tjugo horn en gång
per år” 7 eller att ”och någon plågas av huvudvärk, tandvärk eller någon annan värk, reumatism
eller ischias, blodtryck, svindel eller något sådant då låter man dra fast över trettio
horn på sidorna nog blir man kvitt sjukdomarna” 8 eller att ”i enlighet med hur kopperskan
bedömde sjukdomen så enligt detta sattes horn för att dra, då det svindlade i huvudet och
värkte i kroppen så 5 horn i nacken, på armarna 6 vardera handen och skuldrorna 5 på
sidorna 8, på vardera benet 5 sammanlagt 40”. 9
1 SKS KRA. Mikkonen, Ida. 190. 1909. Korpiselkä.
2 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 5646. 1912. Karlö.
3 MV:KTKKA 726. Kotikoski, J.W., s. 63. 1917. Korpilax.
4 SKS KRA. Paulaharju, Samuli. 20630. 1932, uppt. 1917. Taivalkoski.
5 SKS KRA. Hautamäki, O.K. 458. 1935. Lappo.
6 SKS KRA. Räsänen, Otto. KRK 119:1748. 1935. Tuusniemi.
7 SKS KRA. Nikupaavo, Ester. KT 174:22. 1936. Lochteå.
8 SKS KRA. Horsma-aho, Pelle. KT 155:65. 1936. Polvijärvi.
9 SKS KRA. Kokkonen, Abel. PK 22:4087– 4088. 1938. Kuopio.
200