Hans Harald Isop - Philosophisch-Theologischen Hochschule SVD ...

33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
Det kan man väl säga att den är på sitt sätt, eftersom den inte hade varit möjlig i den
form vi hade den 1995 om inte Andra Vatikankonciliet hade varit och man utifrån
konciliets sätt att beskriva kyrkan som sedan fick konsekvenser i den reviderade
kyrkolagen 1983, nämligen att det gjordes möjligt att en stiftssynod skulle omfatta
alla i ett stift. Förut var det bara en prästerlig fråga så att säga. Men kyrkolagen
1983 säger att biskopen, om det finns pastorala behov skall samla representanter av
präster, ordensfolk, de troende – alltså församlingsrepresentanter – och även bjuda
in ekumeniska representanter. Och med den tyngdpunkten som Andra Vatikankonci-
liet gav åt just Guds folk, alla döpta inom den katolska kyrkan, och att de har sin
rättmättiga del i kyrkans självförståelse så är ju en stiftssynod, som vi gjorde den, en
spegelbild av den.
Är det några koncilstexter som man kan relatera till spontant? (Lumen Gen-
tium, Pastoralkonstitutionen?)
Ja, Lumen Gentium, men framförallt också texten om lekmännen. Det kom ju ut ett
särkilt dokument om lekmännen, som tar upp tanker kring delaktigheten, som ju
också fick – bara det – skapa möjligheten att skapa pastoralrådet i stiftet, bredvid
stifts- och prästrådet och hela den delen. Och det finns många spännande saker.
Vad var de viktigaste erfarenheterna med en stiftssynod?
Den viktigaste erfarenheten den var ju arbete före. Det som vad 1917 års kyrkolag
och 1983 års kyrkolag säger om en stiftssynod är, att där ska man öppet kunna dis-
kutera alla frågor, som rör stiftets liv. Och att biskopen tillät och sa att i förberedel-
serna skulle man i sina olika sammanhang diskutera alla frågor. Alltså det fanns
inga frågor som var förbjudna så att säga. Det är nog första gången som många
systrar, en del präster och de flesta lekmän upplevde att det var tillåtet. I alla fall på
de senaste 40 åren. Jag menar under 60-talet fanns det också en annan anda kring
just konciliet. Det kanske var en upplevelse. Men den har man inte haft möjlighet att
helst i vårt stift uppe i Norr att uppleva på det sättet. Det var det. Och det andra var,
att alla hade rätt att diskutera och hade samma plats i diskussionen. Det var ingen
som hade tolkningsföreträde. Därför blev vi förvånande, när vi upptäckte under
synod förberedelserna, att det fortfarande levde kvar en föreställning i katolska
282