Hans Harald Isop - Philosophisch-Theologischen Hochschule SVD ...

135
136
137
138
139
140
141
142
143
144
145
146
147
148
149
150
151
152
153
154
155
156
157
158
159
160
161
162
163
164
165
166
167
168
ordförande i redaktionskommittén för allt material som gjordes. Så ingenting
släpptes ut utan det godkändes så att säga. Att han godkände betydde inte att han
censurerade det, utan han ville göra det hanterligt. Alltså det skulle inte bli julafton,
att man skulle önska sig allt och inte få nåt. Han ville faktiskt att det skulle bli han-
terligt.
Under Synoden så var han ju den lyssnande. Och det var egentligen bara vid ett
enda tillfälle, då han grep in som biskop för att hitta kompromisslösningarna när
man hade kört fast. Och det var frågan kring äktenskap och omgifte.
Och kommunionmottagandet …
Ja, och där var det faktiskt så, att han ägnade mycket tid att hitta en lösning som
både var möjlig och trogen kyrkan. Och jag vet hans fruktansvärda besvikelse över
att ett antal präster och några lekmän trots det reserverade sig mot hans kompro-
miss, vilket är ju ett litet lustigt att man kan reservera sig i en synodprocess mot bis-
kopen, som ändå är den enda legislatorn. På nåt sätt leker man då helt plötsligt bis-
kop…
Hela Synoden har ju en rådgivande funktion …
Ja, så den markeringen från en grupp var helt obegriplig.
Ja, det fanns två olika riktningar och i slutdokumentet hamnade ett förslag i en
fotnot och ett annat ingick i texten (slutdokument, s. 47f.)
Ja, fint. Men då kommer vi till den tredje delen, uppföljningen. Och där kan jag säga
– nu med facit i hand – att biskop Brandenburg inte spelade den roll som jag nog
tycker han skulle ha gjort. Och vad menar jag med det? Jag menar, att han litade
kanske lite för mycket på att de processer som Synoden hade satt igång skulle vara
självgående. Han insåg inte att det motstånd som ändå fanns innan och under
Synoden, att det fanns kvar efter Synoden. De som ville stoppa en del saker, hade
lite för mycket fritt spel för att göra det. Men sen låg ju också i Brandenburgs sätt –
under hela sin biskopstid – att han ville ytterst, ytterst sällan beordra eller kommen-
dera. Dels utifrån att människor skall handla efter egen övertygelse och det andra,
285