Hans Harald Isop - Philosophisch-Theologischen Hochschule SVD ...

169
170
171
172
173
174
175
176
177
178
179
180
181
182
183
184
185
186
187
188
189
190
191
192
193
194
195
196
197
198
199
200
201
202
som han brukade säga, ”om jag beordra någon, så måste jag också se till att de får
också pengar för att göra det”. Vi hade inte så mycket pengar på den tiden.
Naturligtvis är det nog inte så enkelt att ta sig an den uppgiften, när stiftet är så
långt utspritt. Det var ju en av Synodens rekommendationer att dela upp stiftet
med biskopsvikarier. Och det har ju gjorts en del …
Det har försökts …
Men inte allt är riktigt genomfört som t.ex. denna delning eller ansvardelning,
eller hur?
Absolut inte. Och jag menar, biskopen tog ju ut ur slutdokumentet några frågor till
herdabrevet med förpliktande riktlinjer. Och där kanske skulle det ha följts upp lite
hårdare eller lite tydligare kanske, helt enkelt.
Kanske han visste också att han snart skulle gå i pension. Men kanske det var
även andra faktorer…
Han visste ju det. Efter Synoden hade han bara tre år kvar. Och han var övertygad
om att han inte ville sitta en dag längre än nödvändigt. Och som 72-åring började
kraften att tryta.
Men det var ju ett enormt arbete, som måste ha varit inspirerandet för hela
stiftet. Överhuvudtaget att kunna sätta igång detta i ett stift i diasporan, där
katolska kyrkan är i en minoritetssituation.
Absolut, det var det.
Fanns det ett annat nordiskt stift som har haft en stiftssynod?
Det fanns inget annat nordiskt stift som har haft det. Jag tror att man möjligtvis på
70-talet i Danmark hade något slags informella överläggningar, men man var ju
också på den tiden så mycket, mycket mindre där. I Sverige hade vi ju inte heller
286