Hans Harald Isop - Philosophisch-Theologischen Hochschule SVD ...

1106
1107
1108
1109
1110
1111
1112
1113
1114
1115
1116
1117
1118
1119
1120
1121
1122
1123
1124
1125
1126
1127
1128
1129
1130
1131
1132
1133
1134
1135
1136
1137
1138
1139
synoden, får vi nog säga att det är på detta andliga område som mycket har hänt och
blivit befäst. Både bland våra bröder och systrar i andra kristna samfund och bland
befolkningen i stort finns en uppskattning av vår andliga tradition som ofta är större
än vi anar. Samtidigt måste vi i ärlighetens namn konstatera att vårt katolska enga-
gemang i sociala, politiska och karitativa frågor ofta är mindre än bland övriga
kristna i vårt land. Hur kan vi förstärka vår insats på detta område?
Synoden föreslog en multikulturell utredning i stor skala för att hitta en framkomlig
väg för stiftet i framtiden. Det har funnits ansatser i den riktningen, men ännu har
inte detta råd blivit förverkligat. I hög grad beror det nog på mig själv, som först
ville ha en mer tydlig bild av hur det fungerar i vårt stift på detta område. Mer och
mer tycker jag mig förstå att det är oerhört svårt att utreda och lagstifta i denna
fråga. Om vi ser på det svenska samhället är det just denna väg man har gått - och
misslyckats kapitalt med sin integrationspolitik. Det kanske låter smått hädiskt, men
jag tror att man måste lita mer på den Helige Ande som Kyrkans själ och motor och
på de troendes förmåga att överbrygga de kulturella och språkliga skillnader som
finns. När människor verkligen lever i Kristi efterföljd och vill leva i Kyrkans hjärta,
kommer de alltid att växa samman. Det tar tid och det måste få ta tid. Samtidigt
finns det naturligtvis oändligt mycket man kan göra för att främja denna mer
naturliga – eller övernaturliga – enhet i Kristus. Vad kan vi i göra för att förstärka
enheten mellan troende av olika ursprung i vårt stift?
+Anders Arborelius ocd
314