Samhällets barn - Läs en bok

från sitt hem i Stockholm, hur han kämpade och grät för att
komma loss från den främmande tantens fasta grepp. Hur han
ropade förtvivat på hjälp då han fördes in på Cen-tralen. Hur
han som en sista åtgärd i tro och förhoppningen att få komma
hem igen, pissade på sig. Inför allmänt be-skådande bytte den
främmande tanten byxor på honom och snart satt han mot sin
vilja på tåget med sina nya föräldrar.
Han visste nu vilken dag han måste lämna sitt fosterhem, det
var inte lång tid kvar. Han vandrade runt på gården och tog
avsked av allt. Likt skärvor ur en sönderslagen spegel glimrade
minnena fram. Ibland hastigt och flyktigt, ibland stannade han
till och mindes dem mera ingående.
Han stannade vid den åldriga björken under vars hägn han
byggt sin enkla lekstuga. Rader av stenar markerade lekstugans
storlek. Den stora stenhällen föreställde spisen. Några rester
av trasigt porslin som han hittat på sophögen fungerade som
kokkärl och husgeråd, att få något helt inifrån huset var
otänkbart. Han såg några små lerkakor, garnerade med blad
och blommor. Dessa påminde honom om den senaste
bakningen. En humla försökte suga i sig de sista resterna från
en maskrosblomma, som utgjorde gar-neringen på en tårta.
Under björken hade han många gånger rasat ut i sina lekar
och låtit fantasin flöda medan stararna hållit sin vårkonsert i
björkens topp.
Framme vid källarbacken, där han bedrivit en annan sorts