Samhällets barn - Läs en bok

de som hade råd försåg sig med kakor och tårtbitar. Han stod
i stum förundran och betraktade dessa människors liv av
överflöd, ända tills han väcktes ur sina funderingar av att någon
röt åt honom:
– Vad glor du på pojkfan, har du aldrig sett folk förr?
Hans lämnade snabbt kaféet under det att han hörde de
andras skratt eka ut. Nästa stora överraskning mötte när han
plötsligt stod i båtens aktersalong. Här var stolar och soffor
klädda med något rött fint tyg och i fönstren fanns det röda
gardiner med guldfransar på. Här satt det några herrar och
rökte cigarrer och drack något ur små glas. När kaptenen fick
syn på honom ropade han:
– Vill du mej något?
Hans visste inte vad han skulle svara men hans kurrande
mage gav honom en plötslig tanke och han sade:
– Jag är hungrig.
– Va fan skall jag göra åt det? röt kaptenen. Jag skall bara
se till att du kommer till Stockholm och inte försörja dej. Håll
dej för fan på däck, här är ingen plats för dej.
Hans skyndade sig snabbt upp på däck och vågade inte gå
omkring mer på båten. Den sista stunden hade han råkat ut för
obehagligheter som skrämde honom.
Han sökte sig istället ut i solskenet på däck och betraktade
båttrafiken som rörde sig på Mälaren. Ibland nåddes hans öra
av att någon underhöll sina närmaste medresenärer med att
spela på ett munspel. Ibland försvann musiken i allt pratet och