Samhällets barn - Läs en bok

Samtidigt som han hörde skrällen, hörde han också Veras gälla
skri och såg henne ta sig med handen åt bröstet. Hon rusade
fram till Hans, som låg på golvet och plockade ihop besticken,
och gav honom en rejäl spark så han rullade runt. Innerst inne
var Vera en snäll människa och hon ångrade snart sina
raseriutbrott. Innan Hans och hans kompis lämnade köket efter
fullgjort arbete, hade Vera dukat fram varsin smörgås åt dem.
Smörgåsarna var gjorda av siktkaka och med ett gott pålägg
och till detta fick pojkarna varsitt glas iskall mjölk.
– Ni har varit duktiga, muttrade Vera. Kom ihåg att säga
till så skall jag hjälpa er nästa gång om knivlådan är för tung
att bära. Nu är ni lediga ett tag så se till att hålla er undan för
assistenterna så att ni inte åker på andra arbeten.
Snart satt Hans och hans kompis nere vid Mälarens vatten
och njöt av friheten. De hade tagit av sig sina grova kängor
och varma strumpor och satt ned fötterna i vattnet och
fantiserade och drömde om friheten och såg på den livliga
båttrafiken.
Plötsligt dök en båt upp som fick Hans att hoppa upp och
hjärtat började klappa häftigt:
– Titta där! Titta där! Där kommer den båten som jag åkte
med till Stockholm.
Hans kunde tydligt läsa båtens namn: Hugo Tamm. Hans
vinkade livligt och det var några ombord på båten som
besvarade hans vinkningar. Det kändes konstigt, här seglade
en båt förbi, som om några timmar skulle lägga till vid den kaj