Samhällets barn - Läs en bok

kaffe mä bulla. Hans och en jämnårig pojke från grannbyn
blev stoppade i dörren.
– I pojkar kan gå ut te päralannet bakom lagårn och rycka
upp blasten, unner tia vi dricker kaffe, ja har inte hunni mä då.
– Ska inte vi få något kaffe? frågade Hans.
– Du va mej en te å va rasker I truten så tidit på måra. Så
unga pojkar ska inte dricka kaffe så tidit, då ä inte bra. Se så
raska på mä blastryckningen tes ja kom- mer mä häst å årder.
Svärande och sparkande småsten framför sig gick pojkarna
ut till potatislandet och började rycka upp den frusna blasten
tills deras händer var stela. De försökte återfå liv i sina stelfrusna
leder genom att blåsa sin varma andedräkt på händerna och
slå åkarbrasor, allt medan de svor ut sin ilska över Johan.
Johan hade sin potatisodling samlad kring husen. Den
steniga marken tog hårt på plockarnas krafter. Armar, ben och
rygg värkte snart av ansträngning. De föregående dagarnas
plockning gjorde också sitt till. Kroppen vägrade nästan ta
emot mer av denna omilda behandling men så lättade
morgondimman och solen bröt fram och värmde skönt på deras
ryggar och tinade upp både leder och humör.
Middagen närmade sig och Lotta kom ut och ropade på
dem att komma in. Plockarna samlades på ladugårdsbacken
kring en hink med vatten och tvättade av jorden från sina händer
och torkade dem torra på en grov säckhandduk. I den lilla
förstugan sparkade de av sig sina träskor som fyllde golvet.
Köket var sotigt och smutsigt och i de små fönstren hängde