Samhällets barn - Läs en bok

stod i. Inget extraplagg hade han fått med sig i händelse av
regn eller om det skulle bli kyligt.
Matoset från båtens kabyss började tränga upp och nådde
även Hans näsa. Oset väckte intensiva hungerkänslor till liv
men hans matsäck var sedan länge slut. Hungerkänslorna blev
inte mindre när han såg hur matsäckskorgarna runt omkring
honom öppnades, härliga smörgåsar försvann i hungriga
munnar. En del av passagerarna uppsökte båtens matsal för
att stilla sin törst Och hunger. Att stilla sin hunger med att
enbart dricka det jolmiga och illasmakande vattnet tilltalade
inte Hans. Avundsjukt betraktade han medresenärerna som
mumsade på sin färdkost. Han såg också hur man slängde bitar
av sina smörgåsar till de skrikande fiskmåsarna, som ständigt
följde båten. Han såg hur måsarna i luften fångade den mat
som man kastade åt dem. Dessa skrikande fiskmåsar var bättre
lottade än han själv, tänkte han där han satt och såg på dem.
Hur begärligt och vädjande Hans än såg på sina bättre lottade
medrese-närer så var det ingen som ägnade honom en tanke.
Det var ingen som gav honom av sitt överflöd. Medan han satt
där och grubblade över sin situation tändes en tanke i hans
huvud. Om han sjöng ett par sånger så kanske han kunde få
någon mat av passagerarna. Sagt och gjort. Snart stod Hans
uppflugen på en låda. Han tog av sig sin slitna vegamössa,
bockade djupt och sade:
– Jag tänkte jag skulle sjunga ett par sånger för er.
Det blev alldeles tyst bland passagerarna som fanns på