Samhällets barn - Läs en bok

om. Han höll på att visa ett par pojkar hur de skulle plantera
om några krukväxter. Här nere i trädgården arbetade de äldsta
pojkarna. En pojke kom med två tomma grönsakskorgar på
armen efter ett uträttat ärende i Mälarhöjden. Han gick fram
till Mäster och lämnade honom den slant han fått i dricks.
Drickspengar fick Inte behållas av pojkarna, utan skulle överlämnas
till Mäster och ingå i den kassa som han om hösten
delade ut som flitpengar till de duktigaste och skötsammaste
pojkarna.
Hans fortsatte uppför en brant backe och kom fram till
några röda byggnader som låg i sluttningen, den ena visade
sig vara ett hönshus med en stor hönsgård, där många höns
gick omkring och sprätte och letade efter något matnyttigt.
Just då Hans kom fram till hönsgården hördes en en kraftig
visselsignal. Hans tittade åt det håll han hört signalen och
upptäckte Mojen bland några buskar. Mojen vinkade på Hans.
– Hej, sa Hans, och gick fram till honom. Varför sitter du
här? Behöver du inte jobba mer?
– När jag är färdig i köket är jag ledig till nästa gång jag
skall hjälpa till med dukning och servering, svarade Mojen.
Jag och en kille till har serverat, diskat och städat matsalen.
Kompisen han är nere vid sjön och metar medan jag ligger här
och passar på de stora råttdjävlarna som kommer fram och
äter av de matrester som jag kastat ut åt hönsen. Och när dom
kommer försöker jag skjuta ihjäl dom, sade Mojen och höll
upp en praktfull slangbella. Som ammunition hade Mojen