Samhällets barn - Läs en bok

tänder i sitt hat mot det monster han hade framför sig.
– Har du förstått! skrek åter assistenten.
Hans teg, tårarna började tränga fram.
– Skall du trotsa mej? Skall jag behöva spöa upp dej redan
första kvällen, skrek assistenten och slog knytnäven i bordet
för att ytterligare understryka allvaret i det han sade.
Inför detta hot rätade Hans på huvudet och med tårfylld
blick och skälvande röst fick han fram ett ja.
Assistenten förde Hans till en flygelbyggnad som inrymde
några sovsalar. Men först kom de in i en hall som fungerade
som tvättrum. Mitt på golvet stod tvättfaten i två rader med
skinande blanka mässingskranar och i denna hall fanns även
toaletterna. I ett ställ på väggen satt muggar med tandborstar
uppradade och en stor tandkrämstub. Assistenten visade Hans
var hans mugg och tandborste fanns.
– Har du använt något sånt här tidigare? frågade han. Hans
ruskade nekande på sitt huvud.
– Jag kan förstå det, så långt har man väl inte kommit än på
landet i renlighet, fortsatte assistenten.
Hans kom att tänka på att han någon gång hade hört talas
om att en del tvättade sina tänder med borstar, men att det
endast var fint folk som gjorde så, och att detta var ett utslag
av högfärd.
I den sovsal som Hans skulle bo i var det mörkt, de svarta
rullgardinerna stängde ute allt ljus. En varm, kväljande doft