Samhällets barn - Läs en bok

Stockholm som liten. Då delade han på utrymmet i kökssoffan
med sina två halvsyskon och ett otal vägglöss som skrämde
dem och störde deras nattsömn. Sängen som han nu betraktade
gjorde honom rädd, den saknade utdragssoffans trygga sidobräder.
Tänk om han ramlade ur sängen som var så hög!
Hans väcktes ur sina funderingar när assistenten kom in,
och med sin vassa röst frågade:
– Har du inte kommit i säng än? Vad står du och drömmer
om?
Hans fick nu brått med att få av sig sina kläder och snart
hade han tagit på sig den långa vita nattskjortan som kändes
sval. På nattskjortans framsida såg han den stora stämpeln
“Eolshäll” och blev åter påmind om var han befann sig.
Försiktigt kröp han ner i bädden för möta den första natten i
en ny miljö. Vad väntade honom? Ljuset släcktes och med ett
kort och kärvt ”godnatt” försvann assistenten ut ur byggnaden.
När ytterdörren smällt igen blev det plötsligt liv i salen.
Viskande gav man sig tillkänna.
– Tsss... vad är du för en?
– Tsss... var kommer du ifrån?
– Tsss... varför har du kommit hit?
– Har du någe godis med dej?
Hans svarade så gott han kunde på frågorna men avbröts
snabbt.
– För fan grabben, viskade någon. Tala inte så högt. Du
måste viska. Vi får inte prata med varandra. Kommer man på