Samhällets barn - Läs en bok

– Va i Herrans namn har du en trå uppspänd så högt för?
ropade han inåt huset. Va ä dä däringa för trå du har mellan
träet å stuan?
– Dä ä antennen ja har te radion.
– Te radion? Te radion! Du sa ju te Lotta å mej att ljue
kom tråalöst, sade Johan eftertänksamt.
Abel skulle just till att förklara hur det fungerade, när Johan
häftigt avbröt honom. Han höjde sin knotiga käpp mot Abel.
– Du må skämmes att söke lure gamle människer å tillike
dive granner. Tvi, tvi på dej Abel, må Herran straffe dej för
då! Kom Lotta så må vi skynne bort frå dette synnia ställe.
Abel försökte lugna Johan och förklara men inget hjälpte.
Johan och Lotta avlägsnade sig snabbt.
Kristofferson, byns mycket säregne och underlige man som
stod utanför byns gemenskap i det mesta. Han de-lade inte
bybornas syn på kyrkan och den kristna tron, utan utövade
sin egen religion som stod i motsats till den allmänt
vedertagna. En söndag, när alla satt vid köksbordet och
drack kaffe, fick de se Kristofferson komma gående på
vägen. Med värdiga, väl avmätta steg, tog han sig upp på
gården. De stora klumpiga hemmagjorda träskorna gav
honom en säregen gångstil. Han stannade nedanför trappan,
kom inte in.
– Va vill denne ogudaktie männska oss? Släpp inte in honom
han kan va full av löss! utbrast Josefin till Hans stora förvåning.