Samhällets barn - Läs en bok

hade det gällt en prinsessa. I sängen väntade en välkomstgåva
på henne, en docka klädd i en vackert virkad klänning.
De stod alla församlade i en ring kring hennes säng och såg
på henne. Hon såg så lycklig ut där hon låg och jollrade
och skrattade.
– Gun, sade Hans, tänk om flickans manma kunde varit
med oss nu och sett så fint hennes barn har det. Då hade
hon inte behövt gråta som hon gjorde i morse.
– Tack skall du ha för dom orden, sade flickans nya
mamma, och klappade Hans på kinden, det var vackert
sagt av dej.
Hans rodnade lätt inför hennes ord och hennes vänlighet.
– Innan ni fortsätter resan vill jag bjuda på lite mat, sa
kvinnan och vände sig till Gun.
– Tack, svarade Gun, det skall verkligen smaka för det
har blivit lite dåligt med mat under resan.
Innan de sedan lämnade huset gick Hans in till den lilla
flickan som nu sov. Han ville säga ett farväl till henne, han
hade fäst sig så vid henne under resan. Han tyckte också att
han ville ge henne något. Ur sin portmonnä, där han hade
några kronor, tog han upp en krona och lämnade till flickans
adoptivmamma och sade:
– Den här slanten vill jag att flickan skall ha som ett
inne.
– Men kära barn, behåll dina pengar, du behöver ddm
nog skall du se.