Samhällets barn - Läs en bok

ensam med Hans, bad hon honom följa med in till sin
bostad. Där bjöd hon på mjölkchoklad och smörgåsar innan
han gick hem.
– Du måste lova att detta stannar mellan oss. Säg inget
till dina kamrater, för det skapar bara avundsjuka och
obehag för både dej och mej.
Hans tittade sin lärarinna och beskyddare i ögonen.
– Detta är en hemlighet mellan oss, försäkrade han
henne. Hur skulle han kunna göra Gun något illa som var
så snäll och omtänksam.
Under de tillfällen som Hans drack chokladen och åt
smörgåsarna talade Gun förtroligt med Hans som i sin tur
berättade hur han hade det hos Abel och Lydia och hur han
haft det tidigare. Han fick nu reda på att han inte var det
första fosterhemsbarnet som lärarinnan förbarmade sig över
någon sträng vinterdag.
En morgon när Hans knappt hunnit halvvägs till skolan
bröt en fruktansvärd snöstorm ut. Han såg bara någon meter
framför sig och blev nästan förblindad av snön som piskade
envist i hans ögon. Han var ännu ute på de öppna myrmarkerna
och vinden hade fritt spelrum. Ibland bar honom
den hårt packade snön men ibland trampade han igenom
och sjönk ner så långt han var kluven. Några gånger var
han tvungen att krypa för att komma fram, tills han kände
ett fastare underlag och kunde resa på sig och ta ytterligare
några steg tills han åter sjönk igenom. Så här tvingades han