Samhällets barn - Läs en bok

och sova ett tag.
– Hur ä dä mä sugga? frågade Abel.
– Hon har inte grisat, svarade han slött och sömnigt, medan
han tänkte att han frågar efter hur det är med suggan, men hur
det är med mig bryr han sig fan om.
När han kom till ladugårdsdörren ropade Abel: – Vart ä du
på väj?
– Jag tänkte jag skulle gå in och få något i mig och få sova
ett tag.
– A du frå vette pojk, ska du lämne mej enlammen när du
vet att då ä så möe te å göre om måra. Vänn genast om å va lite
nyttiger å mej te hjälp först.
Som i en dvala deltog Hans i morgonsysslorna. När han
ryktade korna höll han på att somna av trötthet. Ibland
ilsknade han till över Abels hänsynslöshet. Då tog han ut
sin ilska på korna, när han med den vassa ryktskrapan sökte
få dom rena på låren från skitkokos som satt fast. Han drog
och slet så det smärtade djuren. Det fick dem att sparka
och hoppa i sina bås.
Så småningom fick han sin frukost och kunde äntligen få
sova några timmar. På eftermiddagen motades han upp till
nya arbetsuppgifter. Han bad om att få sova längre, men det
hjälpte föga. Han måste ut till arbetet. På kvällen fick han
återta sin plats i svinstian. Innan Abel lämnade honom gav han
honom det glädjande beskedet, att den här gången skulle han