Samhällets barn - Läs en bok

När den gamle mannen och Hans hade intagit sina platser
var det fullt kring köksbordet. Husmor ställde fram en
karott med rågmjölsgröt och till denna åt man lingon och
mjölk. Husfadern skar skivor ur det mörka brödet och
delade ut en skiva till var och en runt bordet.
– Här ska du få nåe du aldri ätit, sade han. Det här är
äkta småländsk surlimpa. Han räckte Hans en stor skiva
bröd.
Hans var trött efter den långa resan och hörde förstrött
samtalet runt bordet. Han försökte svara på de många frågor
man ställde till honom, även om han inte riktigt alla gånger
förstod dem. Ibland förstod han att han hade fattat frågan
fel när hans svar som påföljd fick ett påföljd: “Nej, det kan
väl inte vara sant eller möjligt?” eller: “Nu ljuger du väl
pojkaskjort”? Hans var för trött orka fråga om eller
formulera om svaret. När man ätit färdigt och husfadern
läste bordsbönen efter maten rådde en stunds tystnad runt
bordet och endast skrapet av en sked hördes från moran,
som satt och åt de sista resterna av gröten ur gjutjärnsgrytan.
– Var skall jag lägga dej i natt, pojk? sade bonden.
Lagom som han ställt denna fråga, svarade drängen
samtidigt som han begärligt tittade på Hans och hans ansikte
förvreds till ett fånigt leende som blottade en rad snusbruna
tänder.
– Han kan få ligga hos mig i drängastugan, där är gott
om plats.