Samhällets barn - Läs en bok

därför alltid rädder att ta sej över broar, sade Abel och
manade med ord och piskan på hästen.
När hästen liksom samlat krafter och mod tillräckligt så
tog han sig över bron i en ilande fart, han låg liksom en
rem utefter marken. Under färden berättade Abel och visade
med piskan på några byggnader som Hanssnabbt borde lära
känna till och då främst kvarnen som låg bredvid den stora
forsen.
Byn som Hans skulle till låg närmare sex kilometer från
kyrkbyn och det fanns många grindar som Hans hade att
öppna och stänga. Han kände hur regnet började leta sig
igenom hans kläder. Varje gång som han måste lämna vagnen
för någon grind så kändes det som en kall avrivning på
kroppen. De våta kläderna rörde sig och tunga vattendroppar
föll från Hans skärmmössa ner i hans ansikte. Det
var ett kallt höstregn som föll och från den svettiga
hästryggen steg snart ångan upp och den letade sig fram till
Abel och Hans och gav ifrån sig en frän doft av svett.
De passerade förbi några ensamma hus och på några
ställen bildade några gårdar en liten by. Ibland for de
igenom en liten skogsdunge bestående av några granar och
några vindpinade tallar. Vägen var uppspårad med en väl
upptrampad gång i mitten av hästarnas fötter. Bitvis var
denna stig fylld av stora vattensamlingar som inte kunde
rinna undan eftersom det på vardera sidan om stigen fanns
en orörd vall där gräset frodades. På sidan om denna vall