Samhällets barn - Läs en bok

nog något annorlunda ut i dag, svarade hon.
Han vände på kortet och läste det som stod skrivet, på
baksidan.”Här är jag tjugo år gammal”.
– Här är mamma två år äldre än vad jag är nu. Tycker du
inte att jag är lik mamma? undrade han.
– Kanske det, sade hon, efter att ha tittat fram och tillbaka
mellan kortet och honom några gånger.
Han plockade fram brevpapperen, flera stycken, ur kuvertet.
– Titta så mycket mamma har skrivit! Åh, titta vad mamma
har skickat med, sade han med en blandning av glädje och
förvåning och höll upp två femkronorssedlar.
– Sätt dej ner först och åt maten innan den kallnar! Brevet
finns kvar och det kan du läsa sedan i lugn och ro,
kommenterade Mia.
På kvällen läste han brevet många gånger om. Med ett
häftstift hade han satt upp fotografiet av sin mamma på väggen
över sängen. Där låg han utsträckt och läste. Först läste han
brevet, sedan lät han papperen vila på bröstet medan han låg
och tittade på fotot, så läste han igen och så tittade han. Så där
höll han på. Lyckan kände inga gränser. Han hade svårt att
fatta att han fått en mamma.
– Mia! Hörde du att mamma skriver att hon vill att jag ska
komma till henne snart? Men jag får nog vänta till midsommar
när jag får semester. Hör här vad mamma skriver, fortsatte
han, “jag sänder med lite pengar så du kan fira att vi funnit
varandra genom att köpa något gott”.