Samhällets barn - Läs en bok

åtens fördäck. Prasslet av papperspåsar upphörde, tuggandet
avtog och blickarna riktades mot denne lille krabat som
stod uppflugen på lådan med det mörkbruna håret fladdrande
för fartvinden.
Vem var han som oombedd dristade sig till att erbjuda dem
några sånger? frågade man sig. Snart ljöd Hans klara stämma
ut över båtens fördäck. Han sjöng sånger som han hade lärt
sig i söndagsskolan och i skolan. Hans sång hördes ut över
båten och det kom snart flera passagerare till för att lyssna på
honom. Hans sång överröstade måsarnas skri. Till och med
kaptenen syntes på båtens kommandobrygga, där han stod lutad
över räcket framför styrhytten. Han tog sin pipa ur munnen
och lyssnade till denna ovanliga konsert. Hans avslutade sin
sångreportoar med att sjunga den sång han tyckte bäst om och
som han hade lärt sig i sön-dagsskolan. Han hade sjungit den
på en avslutning till ackompanjemang av en zittra. Det var
sången “En liten fågel”. Den handlade om en fågel som sjöng
så vackert en underbar sommarkväll vid solens nedgång men
som sedan blev dödad av kulorna från en skytt.
När Hans hade sjungit färdigt stod han kvar på lådan,
hårt kramande sin vegamössa. Man applåderade honom och
man började fråga sig vems pojken var, man ville också
tacka föräldrarna för en så duktig pojke. Vad Hans väntade
sig hände inte. Ingen gav honom något - att äta eller dricka.
Han fattade mod till sig och sa:
– Är det ingen som kan ge mig litet att äta och dricka? Jag