Samhällets barn - Läs en bok

sovsalar för att klä av sig och ställa upp sig och vänta på
turen att bli framsläppt till tvättfaten. Hans bodde på nedre
våningen i flygelbyggnaden som inrymde tre sovsalar. På
övervåningen fanns också en sovsal. Hans bodde på ettans
sal. När pojkarna denna sommarkväll uppsökte sina salar
stod solen ännu högt på himlen. Här gällde regeln —
sommar som vinter — alla skulle vara till sängs en bestämd
tid. Och klockan åtta var de mörka rullgardinerna neddragna
och ljuset släckt. Detta stred liksom mot naturlagarna
att härliga sköna sommarkvällar stängas inne och
inte få njuta av kvällarna och rasa ut i parken i lekar eller
söka sig ned till stranden och möta skymningen kring en
liten lägereld. I dessa banor rörde sig många tankar i
pojkarnas huvuden, där de stod uppställda med sina bara
överkroppar och väntade på sin tur att tvätta sig. De visste
däremot att parken ibland togs i anspråk av föreståndaren
eller personalen som hade fester till långt in på småtimmarna.
Pojkarna kunde inte undgå att höra detta eller
se ljuset från elden nere vid stranden leta sig förbi en springa
i rullgardinen.
Det fanns sex tvättställ och Gorillan vinkade fram två från
vardera sovsal. Inga skrik eller skrän hördes, det var förbjudet
att prata med varandra. Någon gång kunde en svag viskning
höras mellan ett par pojkar om inte Gorillan var i närheten.
Allt efter som pojkarna tvättat sig ställde de upp sig efter en
vägg och inväntade Gorillans kontroll. Den följde en viss