Samhällets barn - Läs en bok

– Vi är klara med varandra, sade hon och räckte fram handen
till avsked. Lycka till då Hans och jag hoppas att det ska gå
dej väl i livet. Lyd ett välmenande och gott råd: Behärska ditt
sinnelag och häftiga humör.
Utan att ta emot den framsträckta handen lämnade Hans
sin överförmyndares kontor..
När Hans kom ner på gatan kände han något av en befrielse,
att för alltid vända ryggen åt denna förhatliga institution.
Förmyndarens ord ringde ännu i hans öron, samtidigt som han
sparkade iväg en liten ask från trottoaren och svor till. Hon
vet ju för fan inte vad hon snackar om. Hans humör gjorde att
när spårvagnen kom svingade han sig häftigt upp på bakre
plattformen. Han gick inte in i vagnen för att sätta sig, utan
ville stå för sig själv med sina funderingar och lugna ned sina
känslor.
Bitterheten utbyttes snart mot behagligare tankar och han
kände sig lättad och glad, att han nu hade fått adresser till sina
anförvanter. Många års isolering skulle nu äntligen brytas.
Ruskande och krängande förde spårvagnen honom upp till
Söders höjder, till Elin och Karl och för dem hade han åter
mycket att berätta och i morgon skulle han söka rätt på moster
Ester och morbror Krister.