Samhällets barn - Läs en bok

klättringar i de höga träden för att komma upp till något kråkbo
för att se om där fanns några ungar, under det att kråkorna
hotfullt hade försökt att mota undan pojkarna. De passerade
skolhuset, där Hans hade gått tredje och fjärde klass. Det stod
nu tomt och öde, väntande på nästa kullar av barn, som åter
skulle fylla byggnaden med liv. Hans kom nu att tänka på det
skolår som låg framför honom och allt syntes honom så ovisst
framöver.
När de närmade sig staden hörde han plötsligt Kurt med
skälvande röst säga:I
– Jag har varit hård och kanske elak och orättvis mot dig
många gånger, jag hoppas du förlåter mig.
Sedan vart det alldeles tyst.
Hans svarade inte, han var mera upptagen av sina egna
funderingar, än att lyssna och svara på Kurts tilltal.
–Jag tror vi ställer ifrån oss cykeln här, sade Kurt just då de
nådde stadsgränsen.
Sida vid sida gick Kurt och Hans tysta genom staden. De
lyssnade till de stålskodda hästarnas klapprande ljud mot den
hårda stenbeläggningen. En och annan bil skramlade fram och
gav ifrån sig skarpa signaler på ett sprucket signalhorn om
någon hästskjuts eller fotgängare hindrade deras snabbare
framfart.
– Jag vill inte cykla på de kullriga gatorna och köra omkull
och jag får nog inte skjutsa dig heller, du är för gammal,
fortsatte Kurt.