Samhällets barn - Läs en bok

drömmar och tala till mig och berätta –vad glad jag skulle
bli.”
Där han låg och samtalade med sin utvalda stjärna, tyckte
han att den liksom bejakade honom med att blinka mer
intensivt. Det kanske låg något av sanning i vad Josefin hade
berättat om stjärnorna som goda själar, tänkte han. Han höll
upp sina nyinköpta gummistövlar och sade: “Ser du så fina
stövlar jag har köpt för mina egna pengar, är dom inte fina? –
jag hoppas att du inte tycker som Abel, att jag blivit högfärdig.”
Här avbröts han hastigt i sitt samtal med att hästen
tvärstannade mitt ute på den stora mossen, där inga grindar
fanns som hindrade hästens framfart. Hästen frustade och
klippte med öronen och såg oroligt ut mot mossen.
– Vad är det med dej Frej? frågade Hans och satte sig upp
för att se vad som stod på.
Plötsligt fick han syn på något som fick hans hjärta att bulta
häftigt och andningen nästan att upphöra. Han kände hur huden
knottrade sig och han började frysa, trots att kvällen var ganska
ljum. Han såg två lysande klot röra sig nära vägen. De såg ut
som ett par lyktor. Nu erinrade han sig vad Josefin hade berättat
honom om lyktgubbar, som man om hösten kunde möta. Men
han mindes också hennes lugnande ord, att om han såg och
mötte dylika skulle han inte bli rädd. De var inte farliga, men
för säkerhets skull om det fanns järn i närheten så skulle han
greppa tag i det. Försiktigt smög sig Hans ner från lasset under
det han hela tiden höll ögonen fästade på de lysande kloten