Samhällets barn - Läs en bok

– Ja, svarade Hans lågmält.
– Är det här ryktströ äter inte koa upp då, ä då mjöl så
slicker ho i sej då. Nu ska vi se om du ljuer.
Abel sträckte fram sin hand mot kon som först nosade
lite och sedan begärligt åt upp det.
Straffet lät inte vänta på sig. Med första bästa tillhygge
slog Abel över Hans arma kropp.
– Jag ska slå lögnen ur din syndier kropp, skrek Abel.
Av smärta och förtvivlan skrek Hans:
– Du måste själv ha gjort likadant någon gång, eftersom
du visste om att korna inte äter ryktströ!
– Är du alldeles från vettet pojk! skek Abel. Ska du
beskylle mej för att ha begått nåe ohederligt?
Förtvivlad rusade Hans mot ladugårdsdörren samtidigt
som han skrek:
– Jag borde göra som bolsjeviken, tända eld på hela
skiten.
Smutsig och förtvivlad kom Hans in till Josefin som
undrade vad som stod på. Hans berättade allt. Josefin
tröstade Hans och förmanade honom samtidigt att inte ljuga
eller lura någon.
Hans lärde sig snart att finna en metod med ströränderna
som var säkrare. Han blandade ut ryktströet med mjöl och
provade om korna åt av detta. I fortsättningen kunde Hans
lura Abel och han njöt för varje gång han kunde göra det,
och i ännu högre grad när Abel tog upp något prov från