Samhällets barn - Läs en bok

ditt jordiska straff för din hädelse, svarade prästen och
lämnade honom.
Hans överlämnade vid hemkomsten genast brevet till Abel,
som ivrigt öppnade det. Abels ansikte blev allt mörkare ju
mer han läste.
– Va har du ställt te mä pojkasate, nu kommer du mä mej te
lagårn, fräste Abel och tog honom kraftigt i armen och släpade
honom med sig ut.
I ladugården tog Abel av sig livremmen och lät den dansa
på Hans rygg tills den såriga kroppen blödde.
– Ja ska läre dej vete hut pojkasate! skrek han medan han
pryglade honom. Hur kan du vare så gemen mot våran präst?
Nästa gång Hans kom till läsen hade han med sig svaret
från Abel till prästen. Han läste, nöjd och nickande, och vände
sig till Hans.
– Så där ja, nu tror ja att du akter dej för å häde Guds namn
nåe mer.
I detta ögonblick kände Hans hat gentemot prästen inga
gränser.
Till Pingst skulle Hans konfirmeras. Abel hade fått extra pengar
från Stockholms stads barnavårdsnämnd för utgifterna till
konfirmationen. Han tog Hans med sig till skräddaren i
kyrkbyn för att ordna med en konfirma-tionskostym.
Skräddaren, en nästan flintskallig torr liten gubbe, for omkring
som en vessla i sin verkstad och visade Abel tyger av olika