Samhällets barn - Läs en bok

intill stod nästan meterhöga tistlar med sina blå violetta
blommor blandade med gulvita ulltussar, frökorgar som
väntade på en vindpust så att de kunde flyga iväg och slå
rot och bilda nya plantor.
Mitt i denna skog av tistlar kämpade potatisblasten en
envis kamp om utrymmet för att visa sina vita eller violetta
blomkorgar. Snart öppnade sig skogen ännu mer och några
hus skymtade.
– Här ligger nämndemansgåren, sade Abel. De har en
tös som är jämgammal mä dej och går du denne väjen så
får du sällskap mä henne, men då får du en längre väj. Det
finns en närmare väj om du går över mine utmarker å genom
en annan skog än vad vi nu åkt igenom å så kommer du
opp på denne väj fast längre bort. Om du går den väjen så
kommer du raskerer till skolan och också hem. Du ska vete
att det väntar många arbetsuppgifter på dej efter skoldagen
innan du kan göra läxera, sade Abel.
Skolan var en låg röd byggnad omgärdad av en stenmur.
På gården fanns några stora björkar. Bakom uthusen och
utedassen reste sig en tät granskog. När Abel och Hans
kom till skolan hade lektionen redan börjat för dagen. De
trädde in i ett litet kapprum där barnens kläder hängde på
krokar runt väggarna, liksom deras väskor och ryggsäckar.
På en liten bänk innanför dörren stod en hink med vatten
och på hinkens kant hängde en liten vattenskopa. En fluga
som ramlat i vattenhinken försökte komma upp för att rädda