Samhällets barn - Läs en bok

Det doftade friskt av blommor och nyutslaget löv i kyrkan.
Prästen gick omkring och tryckte sockenbornas händer. Det
var många som ville hälsa på sin herde och passa på att prata
och fjäska lite grand. Kyrkokören tog plats på läktaren och
snart genljöd kyrkan av den första psalmsången. Som vanligt
överröstade klockarens fru alla de andra i kören när hon gick
upp i falsett och några sockenbor vred oroligt på sina huvuden
för att se om hon skulle överleva denna ansträngning.
Kyrkan var fullsatt till sista plats och läsbarnens nervo-sitet
växte mer och mer. Tänk om de stakade sig eller svarade fel,
då skulle ju hela socknen veta om det. Prästen hade visserligen
övat in frågor och svar med dem i förväg, men Luthers tankar
var så svåra att förmulera. Katekesen var heller inte lätt att
komma ihåg, inte ens i inövat tllsånd.
Hans fick tre frågor och besvarade samtliga högt och tydligt
så det ekade i kyrkan. När förhöret var över och folket lämnat
kyrkan, tackade prästen barnen för att de skött sig så bra. Han
hade varit minst lika nervös som barnen för om dom svarade
dåligt, så gick det ju även ut över honom och hans bristande
förmåga undersöka.
– Dej va ja lite orolier för. Ja vet ju inte riktier var ja har
dej, men i da skötte du dej bra. Men va då növändit te å skrike
så högt när du svare, sade han skrattande till Hans.
Med det förstod Hans att prästen var nöjd med honom och
det kändes skönt men samtidigt konstigt, eftersom det var första
gången under hela läsen som han mött någon som helst