Samhällets barn - Läs en bok

Det här blev något av en högtidsstund för Josefin, att kunna
lyssna direkt från Minnesota. Tänk om hennes pojkar var med
i programmet. På kvällen samlades alla runt högtalaren som
Abel tagit ner från väggen, så att Josefin skulle kunna höra
riktigt bra. Händelsen till ära hade hon tagit på sig
finklänningen och kammat och satt upp håret extra fint.
Till en början hördes bara ett knastrande ljud ur högtalaren
men så plötsligt bröt en röst igenom ända från andra sidan
Atlanten. Josefin följde andäktigt varje ord som sades. För att
inte missa några ord kupade hon för säkerhets skull handen
bakom ena örat för att höra bättre. Programmet bestod av
såväl sång och musik som samtal. Josefins ögon glänste av
glädjetårar, näs-duken fördes då och då upp till ögonen.
— Då här trodde ja allri att ja skulle få vare må om, å få
höre direkt in i min kammare. Ända ifrå Minnesota där två av
mine pojker ä.
Det var svårt för henne att somna den kvällen. Hon hade så
mycket att berätta för Hans om sina pojkar som utvandrat till
Amerika.
Dagen efter satt hon vid chiffonjén och kämpade med en
bläckpenna och läste högt varje ord hon präntade ner för att
riktigt etsa in och minnas vad hon skrivit. Hon skrev till sönerna
i Amerika och berättade vad hon varit med om kvällen innan.
Ömt lade hon ner en kvist från sitt myrtenträd, som hon
kärleksfullt vårdade varje dag. Hans lyssnade på henne när
hon skrev, sakta och under moget övervägande.