Samhällets barn - Läs en bok

var desto lättare att besvara.
–Jag heter Hans Danielsson och kommer från Stockholm
och har nyss börjat här.
Han tittade på den öppna gylfen igen och tankarna
virvlade runt. Han kände sig orolig att picken skulle stricka
fram, men lugnade sig vid tanken att han var så generad
och skamsen, så den hade nog gömt sig väl som ett skrynkligt
russin.
Hans försökte få ordning på årorna och få till en vacker
åktur men misslyckades totalt. Ibland satte han ner årbladen
så häftigt att vattnet stänkte i högan sky. Det fick till resultat
att friherrinnan gav ifrån sig ännu ett gällt skri. Snart var
en av hundarna framme igen och försökte att sätta sin våta
nos i hans ansikte. Han försökte freda sig med nya underliga
båtmanövrer som följd.
– Se opp för stenen där! skrek hon plötsligt.
Han vände sig om och med mer tur än skicklighet strök
båten tätt förbi stenen. Hennes skrik hade hörts vida
omkring. I trädgårdens bänkgård hade Mäster och några
trädgårdsarbetare följt hans vådliga tur ute på sjön. De hade
roligt åt skådespelet därute. Mäster blev orolig till slut och
gick ner till bryggan vid tvättstugan och ropade till Hans
att komma in med båten till bryggan. Hans däremot tyckte
att han äntligen fått lite ordning på sin rodd och kände sig
lite stolt.
– Nu friherrinnan, går det ju riktigt bra.