Samhällets barn - Läs en bok

men det hjälpte inte. Föris skrek då “Det syns och hörs att
pojken jävlas”. Nu blev jag så himla förbannad och rädd så
jag bara skrek rätt ut. “Jag ger fan i era djävla prover och
röda streck”. Då gav doktorn upp och lämnade oss. Föris
ruskade om mig och gav mig en snyting och skrek: “Du har
hamnat under det röda strecket och det skall jag tala om för
dina kompisar och då får du ett helvete”.
Med rödgråtna ögon såg Mumlan på Hans och vädjade:
– Hjälp mig Hasse, du är ju min kompis”.
Hans såg att Mumlan inte hade hämtat sig från chocken
ännu. Huvudet ruskade fortfarande och ibland stammade han
i sin berättelse. För tillfället kunde han inte komma på något
att säga eller göra för att trösta Mumlan.
Nästa dag höll dock Föris förhoppningar på att bli
verklighet. En del pojkar började skrika och kalla Mumlan
för idioten så fort de kom åt. Hans samlade ihop gänget på en
skyddad plats nere i parken och där fick var och en som dristat
sig till det iiya “smeknamnet” motta kollektiv bestraffning i
form av en rejäl omgång stryk. Det gav resultat. Ingen vågade
efter detta att kalla Mumlan för idioten. Föris syfte förfelades
tack vare grabbarnas solida-riska sammanhållning.
Söndagar då pojkarna inte fick lämna hemmet kallades för
Hällesöndag. En sådan söndag med en klarblå hösthimmel
och när solen ännu mäktade med att ge ifrån sig lite värme,
kom Frälsningsarmén till Eolshäll. Efter middagen fick