Samhällets barn - Läs en bok

tackade artigt för vad han fått och skyndade sig fort ut ur
stugan, ut till den friska luften. Han tog några djupa, befriande
andetag och slängde med väldig kraft iväg bullen in i ett
busksnår.
Vid grinden hörde han Kristoffersson ropa på honom:
– Har du fått nåe å förtäre?
– Jag har fått saft och bulle, svarade han och tänkte fortsätta
sin vandring hemåt.
– Då va bra då. Som tack kan du komme och hjälpe mej å
öse i ett par säckar spannmål som ska må te kvarna.
Med tveksamma steg tog han sig till det mörka och trånga
magasinet.
Under tiden han höll upp säckarna sneglade han ängsligt
mot dörren som slog för vinden, han var beredd att springa ut
om det skulle behövas. I smyg betraktade han Kristoffersson.
Han kände rädsla och äckel och det luktade snusk lång väg
om honom.
När säckarna var fyllda visste han inte hur fort han skulle
komma bort från magasinet och denna spöklika gård. Han var
rädd för att åter kallas tillbaka att hjälpa till med andra sysslor.